Jag är så sjukt less på mig själv. Jag mår så dåligt för det här med Pysen. Alltså, jag tänker FORTFARANDE på detta varje dag. Nu har jag återigen försökt etablera en kontakt för att höra hur det går, är han såld, hur ska dom göra - ja sådant. Men får inget svar.
Är jag en idiot om jag köper tillbaka honom?! Jag får ju iallafall sinnesro då.... Det har känts fel HELA tiden fram till maj, när dom sa att han aldrig skulle behöva flytta. Då tänkte jag att "ja, kansk var detta rätt trost allt". Men sedan augusti när dom ringde har jag haft den här känslan igen... Varför kan jag bara inte SLÄPPA!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar