I kväll hade jag sådan där panik ångest igen. Kanske inte i ordets rätta bemärkelse - men det var så där så att jag kände för att kasta mig ner på golvet och hyperventilera.
Jag har varit på ett alldeles extra dåligt humör idag. Jag är super nojig för operationen på onsdag, därför. Allt känns som att det "går fel" och jag tänder på alla sju. Efter ridskola och så middag var klockan över sex och Matilda hade läxa att göra. Hon ville inte - ville hellre se på tv - så det blir lite tjat. Jag har hela diskbänken full med disk och passar på att diska medans hon läser/gråter sig igenom sina två sidor läxa. Hon får ju liksom inte bättre flyt i läsningen när hon ska hulka samtidigt.
Efter att ha tragglat ienom läsningen två varv och fått barnet på lite bättre humör, tar jag tag i damsugningen. Klockan är nu "dusch dax" och jag hojtar till barnen att sätta igång. Kommer på att jag måste tvätta en maskin - vilket innebär tömma tumlaren först. Hojtar på barnen att kliva in i duschen igen (dom har ju självklart inte tagit sig dit ännu).
Trampar upp på övervåningen och sätter bunsenbrännaren i rumpan på barnen och får dom i säng. Tar tag i packningen av barnens väska som dom ska ha med sig till mormor när dom ska sova där i morgon.
Då knackar det på dörren och Irene kommer förbi med ett träns som jag beställt till Stelpa. Super fint by the way. Pratar en kort stund och sedan upp och packa vidare. Frida hör av sig och frågar om vi ska gå med hundarna och här börjar jag känna att jag fått lite grepp. Innan var allt i mitt huvud bara - mos.
Efter hundpromenad i regnet känns det lite lättare igen och när jag lägger mig för att somna är det sista jag tänker "I morgon när jag ligger så här vaknar jag upp till min operation...". Men jag kunde somna. Hur fattar jag inte, men det gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar