Dom senaste dagarna när jag ridit min häst, har jag haft ett sånt där fånigt leende på läpparna. Det är äkta glädje att sitta på den fina hästen! Hon är pigg och glad och töltar som en gud!
Det enda som lite grummlar glädjebägaren är detta att hon är så seeeeg i munnen. När jag rider på vanliga bettet är bromssträckan lååång. När jag tar pessoat blir hon sur och går och rycker i tygeln. Inget är liksom optimalt. Jag har gluttat runt lite men vet inte vad man ska välja istället. Ett tvådelat pelham har jag kikat på. Fast kanske borde jag välja ett odelat? Det är så svårt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar