Mina Hästar

Här kommer en lite presentation av mina hästar: Första ut är Stelpa från Skarpvärn. Mitt vackra svarta sto som jag köpte i maj 2010. Hennes och min resa kan man läsa om här på bloggen, hon är så pass ny att hon finns med här. Hon är född 2000 efter Flipi från Österåker. Hon är bedömd två gånger och skäms på mig som inte kan säga för hur mycket.... Men det är inget som intresserar mig nämnvärt. Hon är en underbar ridhäst med vilja, kunskap och ett vänligt och positivt sinnelag - och det är det enda jag bryr mig om! Hon har fem bra gångarter med väldigt mycket pass. Jag älskar tölt, så det är det vi tränat mest och kan numera uppvisa en klockren takt i kort och mellantempo! Stelpa är min rid och tävlingshäst. Sedan får vi väl ta Strakur från Bräcke. Nykomlingen som bara steg rakt in i mitt hjärta. En fuxfärgad vallack med stjärn född 2002. Han är efter en Dansk hingst som heter Nasi, vilket gjorde att det kändes ännu bättre att just han flyttade hit. Strakur har, till skillnad från Stelpa, bara fyra gångarter och är en väldig fyrgångshäst. Han har en stark trav och en rund fin galopp. Strakur är tänkt som "allround" häst här att ridas för skojs skull. Men, jag har redan börjat fundera på att tävla honom, så vi får väl se.... Han är godmodig och snäll, men stor och stark. Tack och lov vet han inte riktigt själv hur stark han faktiskt är utan låter sig snällt ledas av Matilda med bara ett rep runt halsen. En blivande klippa! I alla hästtjejers liv finns en shettis. I mitt liv faktiskt två - och den ena är Pysen. En riktig liten busponny född 2001 som flyttade hit hösten 2006. Han var tänkt som ponny till barnen - men var allldeles för mycket häst för att passa som det. Pigg och glad och full i bus blev han iallafall en toppenfin körponny, innan han flyttade ifrån oss i Oktober 2010. Livet blir inte alltid som man tänkt sig...

En tid i mitt liv fanns här en Elding från Rosenlund. Ett fuxfärgat sto med strimma född 2001. Elding var ett "projekt" jag köpte för att jag trodde att jag ville ha ett sådant. Det visade sig sedan att jag nog växt ifrån projektarbetandet och Eldigt kändes länge som en alltför stor utmaning.... Nervös, spänd och stressad rusade hon in i mitt liv. Men så fick jag för mig att "jag KAN ju det här! Nu jävlar!" och så satte jag fart. Hon blev riktigt fin och vi tom tävlade, innan hon började få problem med sin kropp. Antagligen hade hon problem hela tiden och att det var därför hon var som hon var. Från marken var hon en ängel (när man väl fick tag på henne) men på ryggen fick man hålla i sig. Efter en lång tid av veterinärer, behandlingar och rehab, gav vi upp i maj 2010 och Elding fick ansluta sig till Nattis på dom evigt gröna ängarna.

Alla borde få ha en Nasi frá Langhusum! Världens mest fantastiska läromästare och en så underbart snäll individ! Inget kunde skrämma Nasi och klockrent tickade han på i tölt i livet. Med Nasi fick vi lära oss vad exemhäst innebär och att kolik inte är en rolig sjukdom. Att det finns en sjukdom som heter cushings visade han oss också - men ses man dagligen i 16 år så lär man sig endel. 1996 tog jag mina ihop sparade pengar och klpte Nasi från turridningen där jag jobbade. Genom åren blev han dock mer och mer Fridas häst och när hon fyllde 18 år fick hon helt sonika den lilla delen som fortfarande var min i present. Våren 2012 blev Nasis sista och på skolavslutningen träffade han Nattis och Elding igen. Evigt älskad och saknad! I mitt hjärta finns en häst till. En mörkt brun häst med den fluffigaste manen en häst kan ha. Han hette Nattfari från Stenshult och han var mitt livs kärlek. Omöjlig, envis och alldeles.... aldelles underbar! Pappa hittade honom i Gula tidningen 1993 under veckans klipp och ja, historien om Nattis berättar man inte så här. Men han var mitt hjärtas häst och den dagen han togs bort var nog den värsta jag upplevt. I 14 år stod han vid min sida och han har nog lärt mig allt som jag kan. Iallafall när det gäller övertalning och problemlösning.... Han lärde mig också innebörden av mitt myntade uttryck "fångest" och det mesta som finns att veta om fång. En mycket kort tid i mitt liv, innan jag egentligen visste att hästar var det mest fantastiska som fanns, hade jag en ponny som hette Plutten. Om jag säger att han var folkilsk så är det ingen underdrift och jag tror inte ens han bodde hos oss en vecka innan han flyttade hem till sin riktiga ägare igen...