Hästdeprimerad

Jag tror faktiskt att jag är det. Inget känns kul. Min lilla spökhäst har blivit såld. Det är i sig jättebra, verkligen, han har kommit till en tjej som verkligen älskar honom (det gjorde visserligen jag också, men det var nog oneway) och som har vana av lite speciella hästar. Fina luddörat bor hos Monica. Känns lite konstigt. Eller mycket. Jag har tittat på en häst i Robertsfors - jag flög dit, tog en hel dag för att titta och prova. Jättefin häst, men ändå tvekar jag. Stelpa är inte bra i benen. Återbesök om några veckor och utredning. Jaha. Ska jag köpa fina norrläningen? Jo det vore väl kul. Ska jag ta föl på Stelpa? Jo det vore väl kul. Ska jag be att få hem Strakur? Jag vet inte. *En djup suck* Värsta Ilandsproblemen, men jag, ja, inget är liksom kul. Hästar är det BÄSTA som finns (efter mina barn) men jag känner ingen glädje. När går detta över?