Livet före barnen

Vad gjorde man då? Vart tog all tid ivägen? I går sov barnen hos farmor och farfar eftersom det är skollov idag och, ja, dom ville umgås lite. Dom hämtade dom igår före middagen och jag blev ensam. Den första tiden slog jag ihäl med en ridtur, sedan åt vi mat och sedan. Ja. Sedan var det inget mer. Jag badade, plockade och läste i Camilla Läckbergs nya bok "Änglamakerskan" och kände att shit - vad ska jag göra med tiden?!

Nu var det ju soft och nice och allt sådant - men så ovan man är att ha så mycket egen tid. Tänk om man hade kunnat jobba undan saker som jag ska göra på tex måndag, när det är ridskolan och läxor och hästar, typ - jag rider tre timmar idag och ger hästarna 10kg hö, så behöver jag inte gå ut på tre dagar. Eller Jag städar idag så behöver jag inte göra det förren på onsdag. You wish liksom. Vissa dagar är det magsårs varning, så är det bara. Och så vissa dagar, som igår, händer ingenting.

Den bästa starten på dagen

Varje morgon är väl mer eller mindre en tung morgon, men ju närmare helgen man kommer - ju mer vill jag ligga kvar i sängen. Barnen vill inte kliva upp och mina ögon vill inte öppna sig. Hur det nu blir släpar man sig upp och till slut sitter man på sitt jobb. Det är en seg start.

Idag började jag klockan åtta. Fyra minuter in på min arbetsadag ringer en rabiat mamma och skäller - för att en buss, som går enligt tidtabell, blivit frånåkt av en anslutnings buss. Det är ju inte MITT fel - men det är jag som får all ilska. All ev gnutta glädje som fanns för den här torsdagen är nu borta. Det är jävligt tråkigt.

Mörkare tider

Ikväll blev det en liten ridtur i det fallande mörkret. Först var vi på hundpromenad och sedan haffade vi hästarna direkt i hagen och for iväg på en barbacka tur. Nasi var inte riktigt lika pigg idag som igår - men det var ju faktiskt matdags herregud - och då kommer matte och ska RIDA?! Man förstår ju att viss motsträvighet uppstår. Stelpa hade inga sådana bryderier dock utan skuttade glatt vägen fram och såg spöken i varenda buske.

Det kändes dock inte helt optimalt med en barbacka tur i mörkret med Matilda - även om Nasi är världens coolaste så var det MÖRKT när vi kom hem. Så, lite tidigare turer är nog att föredra framöver. Men det var trevligt - absolut!

Ponnyridning

Idag fick hästarna återigen visa hur allsidiga dom är! Matilda hade sin kompis Matilda (jo det är korrekt) hemma och efter middagen gick vi ut till hästarna. Matilda J (kompisen) går på ridskola och har kommit längre än min Matilda (A) och fick alltså äran att rida den svarta skönheten.

Vi gick till paddocken där jag släpade fram lite bommar som dom fick trava över. Seadan la jag bommarna i en hög som dom fick hoppa över. Stelpa var pigg, men det gick bra. Nasi var väldigt pigg för att vara Nasi i en paddock och hoppade några riktiga språng med Matilda A.

När vi kände oss klara (eller, när jag kände mig klar - dom hade nog kunnat rida runt där ännu) tog vi en liten sväng "ute" och töltade lite. Båda hästarna tickade på helt klockrent och mitt hjärta svämmade över av stolthet - dels för dom duktiga barnen men också för dom fantastiska hästarna! You just got to löv them all!

En investering

Idag har jag gjort en (förhoppningsvis) flera års investering. I go from the start:

När jag skaffade mig Pudel var min ambition att jag skulle klippa den själv. Det visade sig vara rätt knepigt. Att lämna bort hunden för att få den klippt kostar minst 600:-. Detta ska göras ca var 4-6 vecka. Många pengar blir det!

Så jag köpte mig en klippmaskin. Jag köpte en stor - för att den skulle orka. Men då hade Arken Zoo (där jag köpte maskinen) inga passande skär - så jag fick köpa en lite mindre maskin. Men hej - det skulle gå bra ändå!

Det gjorde det inte.

Nu har jag slitit i både mitt och pudelns hår och inser att: Jag behöver en bättre maskin. För att få hjälp googlar jag lite och kan konstatera att: INGEN köper en sådan liten maskin som jag har och tror att man kan klippa en hel storpudel. Utom nybörjarna (dit jag tillhör - för jag har kunnat se att jag inte är ensam....).

Så, jag går ut på nätet och söker maskin. Hittar en sajt - 3750 pix. Gulp. Mailar en fråga - men får inget svar. Googlar efter ny webbshop och hittar samma maskin 1000:- billigare!! Köpa - yes!

Så nu har jag beställt en Oster Power Max, med två hastigheter, två klippskär och ett nytt självförtroende! Det verkar som att den ska komma till helgen - så då ska jag klippa! Lovar att ta före och efter bilder - så får vi se hur det går....

P.S Johan tycker att jag är jätteduktig på att göra av med pengar! Tveksamt om det är en komplimang dock... D.S

The Big Smile och bett

Dom senaste dagarna när jag ridit min häst, har jag haft ett sånt där fånigt leende på läpparna. Det är äkta glädje att sitta på den fina hästen! Hon är pigg och glad och töltar som en gud!

Det enda som lite grummlar glädjebägaren är detta att hon är så seeeeg i munnen. När jag rider på vanliga bettet är bromssträckan lååång. När jag tar pessoat blir hon sur och går och rycker i tygeln. Inget är liksom optimalt. Jag har gluttat runt lite men vet inte vad man ska välja istället. Ett tvådelat pelham har jag kikat på. Fast kanske borde jag välja ett odelat? Det är så svårt!!

Fullrulle lördag

Bara att snöra på sig spikskorna och ge sig iväg! Idag väntar ett besök på en marknad, Gustavs säsongspremiär på grillor, simma med Matilda, hundkurs med Bingo. Ska rida min vackra springare och sedan - beroende på - krasch i soffan eller vika all tvätt. En aktiv dag kan sluta lite hursom.

Visste du att:

Man inte kan skicka saker mot postförskott till Norge? Och att man måste skriva en tullförsändelse med en beskrivning av vad som är i paketet - för att få skicka överhuvudtaget. Det kostade 118:- - DET tyckte jag var förvånandsvärt billigt. Det är ju vad det kostar att skicka samma sak rekomenderat inom Sverige. För rekomenderat gick att skicka - och det är ju bra - så man kan spåra det sedan när posten slarvat bort det.

Vad jag skickade? En iPhone. Bara att hoppas att tre bubbelkuvert klarar av att skydda den på vägen....

QT med 2B

Idag har det varit en bra dag! Jag har haft quality time med båda mina darlings! Först på eftermiddagen var Matilda hos en kompis, så jag och Gustav åkte ner till Centrum. Vi bokade varsin klipptid (don´t you just löve drop in!?), tog en fika (han fikade och jag tittade på), gled runt några varv i leksaksaffären. På vägen hem plockade vi upp Matilda och for hem och fixade mat. Efter middagen tog jag och Matilda oss ut och tog en ridtur. Ingen favorit i repris - vi red åt andra hållet. Två super pigga hästar (utifrån deras egna förutsättningar) efter en dag med stormblåst bjöd på en massa härlig tölt!

More of this please!

Att ledsna på en blogg

Jag läser en del bloggar. Hade tänkt länka dom härifrån - men vet inte riktigt hur man gör. Hursom. Jag har under flera år läst Alex Schulmans blogg. Nu har jag total ledsnat på den. Jag hamnade på den när han bloggade om sin dotter - eller snarare livet som nybliven pappa. Nu handlar den "bara" om honom och det är verkligen inte intressant längre. Ganska tråkigt, när det är nåt man läst så länge. Nu har jag inte varit där på flera dagar och har tom tagit bort den ur favoriter. Väldigt trist, men det var dax att gå vidare nu. Hej då Alex!

Ridning med min dotter

Efter middagen gick jag och Matilda ut för att rida. Det var ett lagom väder - uppehåll men ändå inte direkt varmt. Hon borstade och tränsade själv (jag hjälpte att spänna sadeln) och innan jag var klar var hon ute och hade suttit upp. Hon gick lite runt ute på gårdsplanen innan jag var klar och vi kunde rida iväg.

Efter lite skritt tog vi en liten tölt. Vet du vad Stelpan gjorde? Hon bara tickade på - helt klockrent! Jag är så GLAD att jag knappt kan sätta ord på det! Vi kan ÄNTLIGEN tölta rent!!!

Hursomhelst. Matildas nya grej är ju att hon vill galoppera. Galoppera är inte riktigt Nasis bästa gren, men han gör så gott han kan. Det bästa sättet är att vi travar iväg - ligger jämsides och så fattar jag galopp medans Matilda driver maxat på Nos. Grejen är ju bara den att hela den här situationen gör Stelpan övertänd och ja. Det kan gå lite fort bland. Nasi galopperar dock bara några språng (tror rekordet är 6 språng för Matilda) eftersom han verkligen måste RIDAS för att hålla galoppen - och det är inte riktyigt Matildas gebit ännu.

Nu känner jag att jag svamlar iväg här.

Iallafall. Nasi tycker efter en, enlig honom, lagom sträcka att det är dax att vända hem. Så då börjar han. Prova vända här, prova vända där, gå myrssteg framåt, vända igen. Men Matilda var super duktig och plötsligt kom hon över den där maguiska gränsen när han antagligen insåg att "Jaha, jag får inte vända" och dom satte av i världens tölt framåt istället.

När vi var på hemväg tog vi lilla slingan genom skogen. På ett ställe har det fallit ner träd och där man tidigare kunde ducka under en gren måste man nu rida runt. Jag meddelade Matilda i GOD tid att när vi kommer dit måste du ta höger. Glöm inte att ta höger. Matilda - du måste ta HÖGER! Och så sitter dottern i ett träd med en förvånad häst under sig som inte kommer framåt.

Det är TUR att Nasi är världens snällaste, lugnaste, mest fantasitka häst. För där står han, i trädet med en skrikande och gråtande flicka på ryggen som ropar på mamma och försöker få hästen att backa.

Jag sitter av, går in i trädet och backar sonika ut Nasi. Tröstar Matida och undrar om vi kanske lärt oss någor idag - att lyssna på mamma kanske?!

Det hade kunnat gå VÄLDIGT illa om hon setat på en annan häst. Nu har Nasi fastnat förrut - men då med Frida i sadel och för sådär 10-15 år sedan. Så jag VET att han inte är en panikare. Men en annan häst hade ju kunnat bara springa på - och då hade Matilda gjort sig rejält illa.

Det var en spännande tur och jag var mäkta inponerad över mitt medföljande ekipage när jag kom hem: Nasi för hans underbara jag och Matilda för att hon envist och kontrollerat red honom igenom hans "vända hem" faser. Men mamma var ganska omtumlad hon med - på insidan.

Mitt hjärta blöder

Jag är så sjukt less på mig själv. Jag mår så dåligt för det här med Pysen. Alltså, jag tänker FORTFARANDE på detta varje dag. Nu har jag återigen försökt etablera en kontakt för att höra hur det går, är han såld, hur ska dom göra - ja sådant. Men får inget svar.

Är jag en idiot om jag köper tillbaka honom?! Jag får ju iallafall sinnesro då.... Det har känts fel HELA tiden fram till maj, när dom sa att han aldrig skulle behöva flytta. Då tänkte jag att "ja, kansk var detta rätt trost allt". Men sedan augusti när dom ringde har jag haft den här känslan igen... Varför kan jag bara inte SLÄPPA!?

Runaway bride

Nu tycker Stelpa att det är för dåligt med bete. Så hon tar sig till andra hagar istället. Att matte inte öppnat grinden tycks vara en värdslig sak. Tydligen äger jag mig en hopphäst - kan vara bra att veta....

Natten fick hon spendera i Nattis gamla utbrottsäkra fånghage (som straff) och morgonen har jag spenderat med att höja staket. Så får jag bara hoppas (hahaha) att det hjälper.

Tack och lov rymmer hon inte UT - bara inom hagarna. Men ändå.

Måndags morgon...

En typisk måndags morgon. Jag är trött som ett as. Regnet bara öser ner utanför fönnstret. Man känner en sådan där djup.... arbetslust? Eller inte.

What´s up - what´s new?

Det blev Hjalmar i går. Inte en av dom bästa jag sett - men klart sevärd. Missade alltås hundkursen - men vi får träna på hemma och visa oss från en ännu bättre sida nästa vecka.

Idag har jag varit lite duracell kanin - men effter att ha gått och lagt mig 21:20 (jag skojar inte) igår kväll vore det väl fan om jag inte varit pigg idag.

Körde av huset med både damsugare och mopp, tvättade alla sängkläder och fixade undan massa sånt som man tänker att "en dag ska jag ta tag i det där". Kirrat nu alltså!

Frida kom förbi och vi tog oss en skritt tur på hästarna. Mycket trevligt! Kände av magen när jag satt upp och av - men under turen gick det bara bra.

Det har varit hemmahundträning och promenad på menyn samt att vi varit och handlat. Satt i soffan nyss och kollade på hockey (?!) och kände att jag ville gå och sova. Klockan var kvart över åtta - så det var väl lite väl tidigt... Tog alltså tag i detta istället så nu har det väl gått någon minut till....

Nej jag fattar inte hur trött man får vara, men det är jag nu. Hela förra veckan la jag mig före tio och som sagt, trots tidig kväll igår längtar jag till min nybäddade säng redan....

Var är jag nu?

Du bara undrar - Var är jag nu?!

Hemma och städar? På väg till Örebro?

Tävlingsångest

När jag ändå sitter här och lite fylle dllar, kan jag ju ventilera en annan sak jag grubblat på. Detta med Tävlingar.

I våras fick jag en tävlings kollaps. Jag väljer nog att se och kalla det så. Jag var på en tävling som var helt katastrofal, ridningen gick snarare bakåt och jag sket helt enkelt i att åka på en tävling jag anmält mig till.

I sommar har jag ridit på, vi har hittat takten och jag har hittat självförtroende och glädje igen i min ridning (den fanns någonstans utefter en stig i skogen! Who figure?!).

Nu har jag tävlat i höst en tävling som gick KANON bra. Vi är anmälda till en tävling till i oktober och det enda jag känner inför den är GLÄDJE, Precis som det ska vara! Vi kan, vi vill och vi har gått till final!

Ja, alltså, jag vet inte VAD jag ville säga med det här, det är ju som sagt lite fylle dille.... Men KUL - visst!? Jag längtar så efter att få rida igen!!

Fredagskväll med beslutsångest

Nu har jag ätit tacos, klämt i mig en flaska av mitt favvo vin, gått på promenad, matat hästar, lagt barnen och kollat på Dobido. Jag har beslutsångest i form av följande:

I morgon är det hundkurs. Jag känner att jag borde/vill gå på den. Samtidigt har vi en bussresa till Hjalmars senaste revy i Örebro i morgon och två biljette över. Hade en tanke på att ta dit min dotter.

Nu i kväll har hon dock klagat över öm tunga samt att det kliar på henne - särskilt i handflator och hårbotten. Jag undrar i mitt stilla sinne om hon fått en allergisk reaktion på något?

Detta gör att beslutet för morgon dagen ytterligare skjuts upp. Men det vore ju skönt att ha bestämt sig innan jag går och lägger mig - vilket blir snart om vi ska gå efter den gågna veckans tider....

Jag tror att jag har bestämt att om barnet är helt som vanligt i morgon åker vi till Örebro. Men är det minsta tvekan håller vi oss hemma - ifall det skulle vara/bli något.

Så då har jag ju typ bestämt mig, men samtidigt har jag ingen aning om hur morgondagen blir.... Det var ju inte riktigt så jag ville ha det...

Aktivity

Efter jobbet och middagen kom en av mina kurskamrater från Tävlingslydnaden hem till mig. Vi gick promenad och tränade hundarna tillsammans. Det var väldigt trevligt och kul - just med sällskap och att det blev en "störning".

Efter hundengagemang gick jag ut till Stelpa. Jag vet inte vad som hänt- men en pälsexplosion har inträffat! Hon har satt en del päls och jag bör nog börja fundera över att klippa lite. Hon fick iallafall lite kärlek och omvårdnad innan hon åkte ut i hagen igen. Det var lite för mörkt för att jag ville ge mig ut ensam efter drygt en veckas vila... Provade iallafall in det nya tränset jag köpt och när jag skulle ta av det ville hon inte släppa bettet! Hon tyckte kanske att det var på sin plats med en promenad?!

Nu har jag sett superstars på TV, ska ta mig ett bad och sedan gå till sängs. Somna före tio idag med? Troligtvis...

Musik och stygn

Det har nog varit lite tråkigt här dom senaste dagarna, men det finns inte så mycket att säga. Jag har jobbat heltid pga en sjuk kollega och det som varit kvar av kvällarna har bara rusat förbi. Jag har varit helt slut och sovit före tio varje kväll. Även i helgen.

Idag ska jag sluta min "vanliga" tid för att åka med Matilda till hennes musikskola och ta mig själv till distriktssköterskan för att plocka mina stygn.

När jag ändå är i byn ska jag passa på att handla till en bussgrupp som åker iväg i morgon, så Johan får hämta oss när han slutat jobba.

Jag skulle verkligen behöva klippa mig igen - men det får nog vänta till nästa vecka. Man kan inte hinna allt.

Ridningen ligger fortfarande nere och jag tror att jag ska bestämma att jag inte ska rida förrens på lördag. Så slipper jag tänka att jag "borde" eller "måste" när jag inte har orken. Bra beslut.

Grattis mamma!

Idag fyller min mamma år. Jag är äldre än 25 och hon är äldre än mig. Mer än så behöver vi liksom inte räkna.

En kollega på jobbet är spysjuk (ja ursäkta) så jag fick jobba maxidag idag. Lite sugigt, men vad göra? Söta Tilda fick missa ridskolan, men vi får ta igen det en annan dag.

Någon ridning har ännu inte skett, men jag är ännu inte redo. Istället fika kalas hos mamma. Ganska najs, ganska najs...

Bättre och bättre dag för dag

Det känns ju kanon att jag repar mig - men ska det ta sådan tid?! Jag är förvånad - trodde jag skulle rida och hoppa studsmatta idag - minst.

Det drar i magen när jag går, men det är nu iallafall okej att sitta upp i olika vinklar. Jag hade som sagt hoppats på att kunna rida idag - men det kommer jag INTE att göra.

Gustav har jobbat och samlat pengar och vill idag åka till Toys R us och spendera. Kanske blir det så. En liten utflykt är ju alltid trevligt - om inget annat så för att få dagen att gå lite fortare.

I´m back!

Aningen öm i magen är jag, men på benen iallafall! Det är väl inte så mycket att berätta om operationen, men det var en lång dag och jag var väldigt påverkad av narkosen som tog låååång tid att gå ur. Jag fick komma hem samma kväll iallafall och somnade gott i min egen säng. I går låg jag mest i soffan och kollade på film. Magen känndes som att jag gjort tusen situps och så fort jag rörde mig stramade och ömmade det.

Jag trodde i min enfald att jag skulle vara som vanligt idag, och visst är magen lite mindre utspänd, men lika öm och jag går som en gammal kärring.

Jag har iallafall varit inne en snabbis på jobbet, men det var väldigt jobbigt att sitta upprätt. Nu har jag återtagit mitt soffliggande, och det känns bra. I en viss ställning och utan vridning av kroppen.

I kväll ska vi på middag hos mamma och pappa, jag bara hoppas att jag orkar vara trevlig. Jag lär väl hasa dit i mina luftiga mysbrallor iallafall - så uppklädd blir jag inte. :o)

I morgon är det hundkurs - och den har jag avanmält mig ifrån. Det kommer inte funka. Så, ja, det blir en soffar helgt tror jag. Stelpan får en lååååång vila...

Att orka med

I kväll hade jag sådan där panik ångest igen. Kanske inte i ordets rätta bemärkelse - men det var så där så att jag kände för att kasta mig ner på golvet och hyperventilera.

Jag har varit på ett alldeles extra dåligt humör idag. Jag är super nojig för operationen på onsdag, därför. Allt känns som att det "går fel" och jag tänder på alla sju. Efter ridskola och så middag var klockan över sex och Matilda hade läxa att göra. Hon ville inte - ville hellre se på tv - så det blir lite tjat. Jag har hela diskbänken full med disk och passar på att diska medans hon läser/gråter sig igenom sina två sidor läxa. Hon får ju liksom inte bättre flyt i läsningen när hon ska hulka samtidigt.

Efter att ha tragglat ienom läsningen två varv och fått barnet på lite bättre humör, tar jag tag i damsugningen. Klockan är nu "dusch dax" och jag hojtar till barnen att sätta igång. Kommer på att jag måste tvätta en maskin - vilket innebär tömma tumlaren först. Hojtar på barnen att kliva in i duschen igen (dom har ju självklart inte tagit sig dit ännu).

Trampar upp på övervåningen och sätter bunsenbrännaren i rumpan på barnen och får dom i säng. Tar tag i packningen av barnens väska som dom ska ha med sig till mormor när dom ska sova där i morgon.

Då knackar det på dörren och Irene kommer förbi med ett träns som jag beställt till Stelpa. Super fint by the way. Pratar en kort stund och sedan upp och packa vidare. Frida hör av sig och frågar om vi ska gå med hundarna och här börjar jag känna att jag fått lite grepp. Innan var allt i mitt huvud bara - mos.

Efter hundpromenad i regnet känns det lite lättare igen och när jag lägger mig för att somna är det sista jag tänker "I morgon när jag ligger så här vaknar jag upp till min operation...". Men jag kunde somna. Hur fattar jag inte, men det gick.

Fi fan vad den här helgen gick fort!!

Jag kan bara inte fatta att tiden kan rinna iväg så. Igår, söndag, var det fullt upp. Starta dagen med en lektion för Anna och bättre start på dagen hade jag inte kunnat ha! Wow vilket lektion!! För en gångs skull känndes det som att jag fick till allt och vi har ju äntligen hittat takten och hon bara tickar på! Nu ska vi hitta formen också och lite mer balans, så vi kan öka och minska tölten med bibehållen takt... Alltid är det nåt. :o)

Efter lektionen for vi iväg till Bygdegården och hade Hembygdsag. Klockan var fyra när jag och barnen väl kom hem. Då ringde Irene - så jag och Matilda for till hennes stall på besök och Gustav, ja jag behöver väl inte säga vad han gjorde. Han var iallafall inte med oss. :o)

När vi väl kommit hem och fått i oss middag var det vara att hoppa i duschen och lägga sig i sängen (för barnen that is) för att orka upp till skolan idag. Trots att dom la sig halv åtta var dom ganska sega att få upp.

I lördags var jag och Bingo på vår första lektion i Tävlingslydnad. Det gick ganska bra. Alla var på ganska samma nivå - så det var skönt. Vi fick MASSA läxa tills nästa gång - saker som hundarna då SKA kunna. Oups. Bara att träna! (Vad har jag gett mig in på?!) Han är ju läraktig, Bingo, och så snäll att ha med sig. Jag hoppas att vi ska klara detta...

I övrigt hann jag med ridning, bakning och lite städning. Sedan var liksom den dagen också slut...

Nu har jag precis tagit en ridtur med Stelpan och ska skutta in på jobbet straxt. På förmiddagen nu kommer vet och vaccinerar hästarna. Det är bra att man jobbar som man gör...

Betsla upp

Jag har funderat lite på detta med bett. Det är emot min princip att betsla upp - jag vill ju kunna rida min häst med så små hjälper som möjligt, men just nu är Stelpan rätt jobbig.

Jag tycker själv att jag har en mjuk hand - men när hästen går emot - ja då blir det en ond cirkel liksom. Har kollat och det finns inga sår i munnen eller märken i bettet.

När jag numera tar en förhållning eller vill göra en halt - far hon fram med huvudet och tar tygeln. Känns ju inte helt optimalt. Har således gluttat runt efter bett - men det finns ju hur många som helst!! Jag tror att from idag får det bli mitt raka pessoa ett tag iallafall, för så här kan vi inte ha det...

Det bär mig dock emot för "alla" säger att pessoa är ett värdelöst bett eftersom det ger en falsk eftergift + att hästen endast kan få "belöning" genom helt lång tygel. När jag pratade med Anders Eriksson om detta (körnings gurun) sa han att om bettet passar hästen är det ett bra bett för hästen. Väldigt logiskt...

Inte bara ett besök

När jag tänkte på att sitta och åka till Gävle för ett preop besök kändes det onödigt. Jag tänkte att det tar väl en kvart/halvtimme så är vi på väg hem igen. Du, drygt två timmar!! Så jag blev aningen stressad eftersom jag hade värsta "planen" för hemresan med stopp för att handla osv.

Jag fick träffa den som ska operera mig och hon undersökte mig, jag fick ta blodprover och träffa en sköterska och sedan dessutom träffa narkosläkaren. Det var intensivt!

Dom sa att jag skulle förbereda mig på att få stanna över natten, och det känns väl sådär. Det känns läskigt att bli sövd, riktigt ordentligt läskigt, och jag har funderat på det. Tror det är för att jag så fullkomligt kommer tappa kontrollen.... Men det är bara att förbereda sig. Det ska bli skönt när det är över.