Äntligen måndag!

Nej, jag har inte hjärnblödning. Det har bara varit lite mycket den här helgen. Fast det inte skulle vara det, så var det det.

Gårdagen var.... mastig. Upp tillvallokalen och satt där 07:45 till 11:00. Hem och red, åkte och hämtade barnen hos kompisar och så tillbaka till lokalen. Satt mellan 14:00 och 17:00. Hem till en färdiglagad middag - Johans specialité: Fläskfile med hasselbackspotatis!

19:30 tillbaka i lokalen och 23:40 var jag hemma igen, efter rösträkning. Jag var helt slut! Mitt huvud höll på att sprängas! Frida, den pigga och unga, åkte på valvaka. Jag åkte hem och soooooooov.

I lördags förmiddag/lunch körde Johan buss ,så jag och barnen donade lite hemma. När jag och Matilda var på ridskolan åkte killarna och handlade, sedan var Johan på hockey och jag och barnen käkade i vardagsrummet för att mysa till det lite. :o) Sedan hade vi lördagsmys på egen hand och när Johan kom hem sov vi allihopa.

Matilda vidgade sina vyer i lördags. Bildligt. Hon red en häst som heter Urban, han är vit. Och typ 1.70 i manken. Hur ska jag få upp barnet? Var min första tanke. Hur ska jag spänna sadelgjorden? Blev en annan nöt att knäcka. Jag är van vid små hästar och dressyrgjordar - gissa om det var svårt att spänna en STOR häst med lång gjord! Ett annat bekymmer var att Urban inte ville tränsas. Så han tog till sitt superknep - drog upp huvudet! Jahaja. Det var också lite spännande - men det gick. Tur man är lite hästvan.... :o)

Jag har förresten sagt upp Matildas plats. Det känns inte så utvecklande. Vi får träna hemma istället, så kanske hon kan gå tillbaka när hon kan lite mer. Så det händer nåt. Det här känns lite.... bortkastat. Både av tid och pengar.