Jag har SNOR!!!

Jag har gått här i veckor och väntat på en förkylning som aldrig vill bryta ut. På kvällar och mornar har jag känt mig lite snorig och tung i huvudet. Och så trött!

I morse kom den, eller ja, i natt. Vaknade massa gånger för att snoret rann. Huvudet vill sprängas. Känner mig, förkyld. Tänk om jag vore en man! :o)

Men, det får inte hindra mig - fullt ös medvetslös! Matilda ska ha kompis idag - men jag har meddelat att det INTE blir någon ridning den här gången. Hälsa på hästarna - visst (kanska ta in och borsta lite), men rida - nope. Efter middagen ska sedan jag och Matilda på en föreläsning om foder. Alltid intressant att lära sig mera - och alltid kul att komma ut lite!

Vet inte hur/vad det blir med Stelpa idag - kanske ska jag ta oss till volten för lite longering, men vi får se. Nåt får det iallafall bli. Och i morgon laddar vi en med en härlig tur i skogen!

En kväll med vänner!

Direkt efter jobbet gick jag och barnen ut till hästarna. Matilda tog Stelpa, Gustav Nasi och mamma fick.... Pysen. Det fick bli tömkörning av den lilla medans barnen red och allt gick jättebra - trots omkörning av både sopbil och traktor med kultivator.

Lite knasig uppladdning kan man tycka - tre dagar innan tävling kör vi ett ponnyridningspass. Men, det är träning det med! Hon får röra på sig och träna lite skritt. Hon bjöd Matilda på en skänkelvikning också, så vi får väl säga att hon gjorde något vettigt. :o) Skämt å sido så är det bra att få göra lite olika saker, och hästarna är ju helt underbara med barnen....

Efter middagen träffade jag sedan en vän. Gick en promenad och pratade relationer. Tvärr är vännen låg just nu och det blev prat om barn och män. Det känns jobbigt att stå utanför - jag vill så gärna hjälpa - men jag kan inte göra mycket mer än stödja och peppa.

Lite senare blev det en annan vän - och där är det istället superglatt! Bara glada miner och den här tjejen är så ofantligt POSITIV hela tiden! Med henne pratades om massa saker och då bla tävlingen på lördag. Jag berättade om min oro, om mina förväntningar/krav, ångesten att inte platsa. Att hitta en bättre mental coach än min vän går nog inte! Hon kommer med pepp och tankar om att focusera på det fina vädret, att man inte ramlar av, att hästen går bra att lasta osv. Det är ju rätt! Men väldigt väldigt svårt...

Äta lunch

Det kunde kanske vara kul. Jag tycker inte det. Jag har 30min lunch. Det är lite för kort tid för att hinna laga något. Jag kan inte ta mig någonstans och köpa något. Jag gillar inte matlådor(vissa undantag finns). Hmm.... Vad äter man då? Yoghurt. Mackor. Frukt. Inte så vettigt. Men billigt! Och skit tråkigt...

Oups, där kom den!

Bland det första jag gjorde i morse, var att kolla om tidsprogrammet för helgens tävling kommit. Det har det. Min klass startar bland dom första och nervositeten slog ner i magen som en bomb. Gulp! Har jag tagit mig vatten över huvudet här?!

Alla kommer vara så bra, alla kommer vara så fina. Jag har inte ens vita ridbyxor.... Varför anmälde jag mig hit? Vad har jag där att göra? GAH!!!

Måste tänka: Det är kul. Det är nära. Skit samma!

Men.... hjälp! Ska jag stryka mig?! Nej, det ska jag inte. Har betalat bra med pengar redan, så det är klart jag ska rida. Se det som en övning bara! En sista chans att testa tävlingsnerverna innan vintern. Ja, ja, just så. Det är kul! Vi ska göra vårt bästa!

Kryssning i Galaxen

Nu har jag för första gången rest med Silja Line. Fick nöjet att åka med Galaxy - en riktigt fin och fräsch båt! Var på ett arbets uppdrag, så det var ju inte för mitt höga nöjes skull - även om det absolut var trevligt.

Men det finns inget så skönt som att komma hem..... Nu ska jag nog gå och sova!

Turbulent helg

Först var det lördag. Var och tränade på morgonen, sedan ut och red med Frida. Johan jobbade och Frida skjutsade mig och Matilda till ridskolan och tog Gustav med sig till Byn för lite shopping. Alltså, ridskolan.... Jag trivs inte där. Alla föräldrar är så.... Jag vet inte. Dom är konstiga. Dom tycker säkert att jag är konstig, men, ja, nej... Dom står i klungor och liksom.... Nej. Säger konstiga saker. Har konstiga åsikter.

När vi åkte hem sa Matilda att hon tycker det är kul att gå på ridskolan. Hmm? Gör jag fel som tar henne därifrån? Gah!!! Jag vet inte!

På kvällen var det iaf inflyttningsfest hos min kusin. Shit, jag vet inte vad jag fick för snapsglas - men det tog liksom aldrig slut. Lagom när jag började närma mig botten - var det fullt igen. Det resulterade i en väldigt sömnig Sara med ganska rörigt huvud.... När ci kom hem somnade jag som en stock! Det är inte ofta jag blir lullig, men den här gången var en sådan gång.

Eftersom barnen sov borta fick vi lite sovmorgon och det var faktiskt skönt. Vaknade före åtta iallafall, men det var av egen maskin.

Efter att ha hämtat barnen åkte vi till Uppsala och shoppade lite. Kände mig aningens stressad dock - på förmiddagen ringde en tjej och ville komma och kolla på Pysen på eftermiddagen! Oj! Jag hade svarat på hennes köpes annons och hon verkade väldigt bra.

Iaf. Hon kom, dom kikade, jag longerade. Han var pigg och glad och visade både trav och galopp. Han är lite fånig när man ska ta på hans öron, och jag vet inte vad det var igår - för han var super mesig! Dom var där och petade och han kastade sig runt. Knasigt!? Så brukar han inte vara! Men sedan måste man ju vara bossen också, och kanske att det blev för mycket med dom där främlingarna som liksom inte ville ge sig....

Dom verkade iaffalall jättebra. Drömköparna. Vi pratade allt och dom kändes väldigt intresserade. Dom sa att detta med öronen var en träningsgrej och inget dom strördes av. Men, hursom, så fick jag ett mess i går kväll där dom tackade nej. Tyckte inte att det hade "klickat". Och så är det ju - det kan inte klicka med allt.

Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Ska jag sätta ut en annons eller låta det vara? Försöka hitta en medryttare? Jag vet bara att hjärtat höll på att brista igår kväll när det fanns en chans/risk att han kanske skulle flytta ifrån mig....

Fredag?!

Jag fattar inte vart dagarna och veckorna tar vägen - nu är det redan fredag igen....! Här blir det fredag enligt standard recept: Tacos och soffmys framför tv:n! Fredag är ju hästvilodagar och eftersom det är "bestämt" sedan forever and ever, behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag inte engagerar mig. Väldigt trevligt!

Dagens promenad är redan avklarad och jag skulle väldigt gärna vilja åka till Curves, men det får nog bli i morgon.

Annars då? Tja, på lördag kväll ska vi på inflyttningsfest utan barn, så på söndag blir det sovmorgon då barnen blir hos mormor över natten. Jag skulle gärna vilja åka och kolla på en tävling i helgen, men det blir inte så då jag inte har skjuts. Något jag verkligen måste göra är dock åka och köpa mig ett par svarta byxor eftersom jag ska på jobbevent måndag-tisdag. Inte kul att köpa nya kläder när man är på väg "ner", men måste man så måste man. Ska gå igenom garderoben igen först - kanske, kanske har jag nåt gammalt jag kan damma av...

Funderar på att åka och köpa färg till Matildas rum och kanske ge mig på att måla det och jag hoppas av hela min själ att vi kan få det jävla badrummet klart i helgen - det är typ ingenting kvar! Sedan är det duperhög tid att så gräsmatta, så det blir säkert regn....

Ja detta blev ju ett sådant där strukturerat och meningsfullt inlägg igen, men vissa dagar är det verkligen spinn i huvudet. :o)

Ny topp!

Tada! En ny fin bloggtopp med bilder från vår tävling! Vacker trav och snygg tölt - tjoho vad fin hon är! Själv ser jag ut som en fet säck potatis - men jag jobbar på det! :o)

Träning på egen hand

Lektionen ikväll är inställd pga att vi blev för få. Väldigt tråkigt då dessa tillfällen är något jag ser så fram emot.

Jag tog istället tag i saken och tog min vackra häst till paddocken i morse. Började med skritt, skänkelvikning och öppna. Satte av i tölt och försökt tänka på sitsen, låg hand och energi. Svårt! In på volt och flytta ut baken i båda varven och efter det blev det klart bättre! Men energi, det är svårt....

Fräste på i galopp och tränade fattningar och hon är ju klockren. Tar rätt varje gång, mjukt och lätt. Jag RED verkligen i galoppen och försökte driva i varje steg - och det ger ju resultat men är skit jobbigt!

Satte av och sadlade om skit sadeln som glider och sedan gick vi ut och sprang i friheten. Tänkte "Glädje och Energi!" och satt upp. Tjoho vad det gick! Vilken Tölt! Vilken Takt! Hade tunga klockor och det funkade fin fint, så jag ska nog ta dom nästa helg. Ingen tendens till skav, så det var ju skönt.

Det var en supertrevlig morgon och jag kände mig glad och lycklig efteråt. Min fina fina häst!

Att speglas i sina barn

I går kväll satt jag och Matilda och gjorde hennes läxa. Hon skulle skriva och berätta om en plats där hon varit eller som hon skulle vilja åka till. "ISLAND!" Utropade hon och började rita en vulkan.

Likaså fick hon en inbjudan till ett simhallskalas och frågade om hon fick gå. "Javisst" sa jag "Men det är den dagen jag tävlar och" "Jamen jag behöver inte gå på kalaset, för du har lovat att jag ska få följa med på din tävling och det vill jag hellre göra". Till saken hör att kalaset var på kvällen och att hon utan problem kommer hinna båda....

Då kom jag att tänka på en sak som Frida berättade för mig som hon gjort när hon var liten och gick i skolan. Det var en liknande uppgift hon hade då och då hade hon beskrivit en hästverksamhet. Precis, exakt, en sådan som jag gick och drömde om då (jag var 8 år äldre, ja, är än idag förstås). Hon hade speglat mina drömmar.

Jag vill ju inte att Matilda ska vilja saker, bara för att jag gör det. Klart jag ser framför mig våra ridresor på Island om sådär 10 år - men hon ska ju inte bli en hästtjej för att jag vill det!

Det kanske är lite tidigt att dra i handbromsen, hon är ju bara 7år, men ser jag henne tillräckligt? Är jag för upptagen av mitt?

Just nu gnäller ju barnen på att jag är borta mycket: det är möten i det ena och det tredje, det har varit valkampanj, jag har ridit Stelpa aktivt och nu denna träning jag fått för mig.

Är det dax att stanna upp och vara mer med barnen?

Jag har ångest över att jag inte "såg" min lillasyster mer när vi var små, eller, hon var liten och jag tonåring, och jag vill inte känna så när jag om några år tänker tillbaka på mina barn.

Ikväll ska vi åka och handla och även om inte det är något "happening" i sig, så är det ändå en sak vi gör gemensamt. Som en familj. Det känns bra.

Att stå för sina val. Och åsikter.

Jag har bytt bett på Stelpa. Hittade ett rakt pessoa i garderoben och tänkte, eller jag har tänkt ett tag, att jag kanske skulle prova att byta bett.

Redan när jag provred henne gick hon emot handen och var lite tjaffsig i munnen. Jag har testat några bett, men inte riktigt hittat nåt som verkar passa, som gör så hon blir lugn i munnen.

Jag har börjat träna på att rida mer med sätet och att samla henne och att få till arbetstempo tölt. Det är svårt - särskilt som man ibland har 400kg häst i handen. Jag tycker hon ligger emot, vilket gör att jag spänner armarna, spänner rumpan och - plopp - hamnar upp i sadeln. Inte bra!

Så nu har jag iallafall hittat pessoa:t och en engelsk nosgrimma (en aachen utan snokrem, men ändå) som jag testar. Och jag tycker det blir bättre. Eller, ja. Hon är lättare att ha i handen, jag kan rida med låg hand och ändå "rå på" henne utan att bli hängande eller dra, hon tar en halvhalt och ja, det funkar bättre.

Men! Hon gillar det inte! Slår med svansen, stegrar, hoppar på tvären. Hmm....? Jag håller inte hårt, men kan ändå säga "Stopp". Hmm...

På torsdag ska jag rida lektion. Funderade på att byta tillbaka till det gamla bettet så det inte syns att jag micklat - men varför det? Jag måste ju få testa! Nu har jag ju dessutom chansen att få en tränares syn på saken.

Varför är det så, att man ska vara så osäker på sig själv? Jag är inte inkompetent, dum eller oförsiktig. Jag är inte vårdslös eller onödigt utmanande. Jag bara försöker komma på bra sätt att hantera och rida min häst. Det måste jag ju stå för!

Sedan är jag lite ledsen - för min fina sadel glider. Det är ett jävla skit, för att tala fulspråk. Den andra var ju så bra! :o( Den här åker fram och lägga sadelgjorden mitt på magen vill jag ju inte göra. Nej, jag vet inte alls. Skit är vad det är.

Tajerd

Idag känner jag mig trött. Den däringa förkylningen som bosatt sig i min kropp,men som vägrar bryta ut på riktigt, har gjort sig påmind igen. Näsan känns täppt och huvudet tungt. Jag känner mig allmänt seg - fast jag går och lägger mig i tid om kvällarna.

Igår var vi på Curves igen - och körde stenhårt. Gud så mör jag var! Det kändes i musklerna att jag tränar nu. Men jag tog i, för allt jag var värd, och kände mig mycket nöjd efteråt! Gick hem från vägen sedan och fick några minuters träning till.

Efter middagen tog jag en promenad med barnen och sedan stack jag ut och red Stelpa. Tränade trav, försökte få ett lugnt och stadigt tempo - men hon var väldigt fyrtaktig. Övergick till tölt och tänkte glada och energiska tankar och - tjo flöjt! - vad hon sprang på! Vissa bitar.... WOW!

Tränar henne utan boots, dels för att hon fick skav och dels för att G-bootsen sitter dåligt. Trots att jag bad Hovis sko ut henne lite bak, så blev det för dåligt. Det är inte bra med tanke på tävlingen nästa helg, så antingen får jag köra med klockor eller så får vi köra "naket". Tänkte ta klockorna på lektionen på torsdag, så får jag testa lite.

I morse tok regnade det, så det blev varken promenad eller ridning. Varför? Det går väl att gå och rida i regn? Ja, det är helt sant, men jag tänkte att det kanske lättar till i kväll... Dumt, jag vet, för nu har jag nget avklarat - allt framför mig...

Äntligen måndag!

Nej, jag har inte hjärnblödning. Det har bara varit lite mycket den här helgen. Fast det inte skulle vara det, så var det det.

Gårdagen var.... mastig. Upp tillvallokalen och satt där 07:45 till 11:00. Hem och red, åkte och hämtade barnen hos kompisar och så tillbaka till lokalen. Satt mellan 14:00 och 17:00. Hem till en färdiglagad middag - Johans specialité: Fläskfile med hasselbackspotatis!

19:30 tillbaka i lokalen och 23:40 var jag hemma igen, efter rösträkning. Jag var helt slut! Mitt huvud höll på att sprängas! Frida, den pigga och unga, åkte på valvaka. Jag åkte hem och soooooooov.

I lördags förmiddag/lunch körde Johan buss ,så jag och barnen donade lite hemma. När jag och Matilda var på ridskolan åkte killarna och handlade, sedan var Johan på hockey och jag och barnen käkade i vardagsrummet för att mysa till det lite. :o) Sedan hade vi lördagsmys på egen hand och när Johan kom hem sov vi allihopa.

Matilda vidgade sina vyer i lördags. Bildligt. Hon red en häst som heter Urban, han är vit. Och typ 1.70 i manken. Hur ska jag få upp barnet? Var min första tanke. Hur ska jag spänna sadelgjorden? Blev en annan nöt att knäcka. Jag är van vid små hästar och dressyrgjordar - gissa om det var svårt att spänna en STOR häst med lång gjord! Ett annat bekymmer var att Urban inte ville tränsas. Så han tog till sitt superknep - drog upp huvudet! Jahaja. Det var också lite spännande - men det gick. Tur man är lite hästvan.... :o)

Jag har förresten sagt upp Matildas plats. Det känns inte så utvecklande. Vi får träna hemma istället, så kanske hon kan gå tillbaka när hon kan lite mer. Så det händer nåt. Det här känns lite.... bortkastat. Både av tid och pengar.

Lite kärlek

Jag måste bara skriva av mig lite kärlek. Igår kväll red ju barnen våra underbara islandshästar. Nasi bar tryggt min söta son och Stelpa, den underbara, bar min fina dotter. Jag gick i mitten och kände mig så trygg. Hästarna trampade på i god skritt och barnen pratade glatt. Så underbart!

Superträning och taberas

Igår var det superträning! Jag borde verkligen ha bränt mer än jag satte i mig: Dagen började med en morgon promenad - 45min. Jobb, direkt efter det - träning på Curves: 30 i puls. Hem, ut med barn och hästar och ytterligare promenad 30 min. Inte lika raskt som på morgonen, men med god fart (det vara dom stora hästarna). Så jag får lov att säga att jag kände mig väldigt nöjd på kvällen!

I morse tog jag dom sista morötterna ur vår sålåda, så nu är det bara lite sallad kvar. Vi ska nog flytta den till nästa år, och kanske skaffa en till? Det var superkul att vara odlare - och framförallt nu när man har haft sallad och morötter att plocka vid behov! Supergott!

Det blev varken promenad eller hästar i morse, vilodag för pållarna men själv tänkte jag faktiskt ta en promenad senare i kväll. Jag ska ut och äta med Irene, så kanske att jag får henne med mig efteråt?

Helgen då, ja, söndagen är bokad då jag ska vara röstmottagare större delen av dagen. Emellan blir det hästar och lite familj. Lördagen tänkte jag ägna åt lite shopping: Gustav behöver tröjor och jag måste ha ett par nya skor (Jag har slitit ut mina promenadskor = bra tecken!). Sedan tänkte jag fixa hem målarfärg till Matildas rum, så jag kan börja med det. Jag hoppas också att vi ska så gräsmatta och flytta sålåda, men det beror ju helt på vädret.

Jouren är min dessutom, så jag räknar med att hålla mig sysselsatt! :o

I´m Blue da da di da da da

Blä! Ursch! Suck! Jag känner mig så låg igen. Försöker få lite rätsida på livet, men jag får inte till det. Har tagit på mig för mycket. Hur ska jag hinna allt?!

Idag var planen att jag skulle rida med Matilda. Men jag behöver också komma till Curves en gång till den här veckan. Och så är det föräldrarmöte på dagis. Jag har en liten plan, vi får se om jag får till det.

Jag somnade kvart över nio i går. Helt slut. Barnen är jobbiga igen, och helt klart beror det på mig. Jag mins för ett tag sedan när jag kände mig så här, det var för mycket, jag var deppig - och barnen gjorde revolt. Jag orkar inte och dom kör obarmhärtiga stilen och bara kör rakt över mig. Sedan backar dom tillbaka. Och kör över mig igen.

Varför ska det vara så här? Varför kan jag inte bara tagga ner? Varför måste jag tänka "Jag MÅSTE" hela tiden? Jag sätter regler för mig själv som blir jobbiga att leva upp till = jävligt dumt. Och det värsta av allt - jag är så jävla MEDVETEN om det - och ändå kan jag inte göra nåtåt det! Jag bara måste måste måste måste......

Ofrivillig avsittning

Idag ramlade Matilda av Pysen igen. Jag vet inte riktigt vad som hände - den officiella versionen är att han snubblade, men jag är ganska säker på att han bjorde ett bock hopp. Om en ponny kan se ångerfull ut så gjorde han det garanterat efteråt. När dom sedan släpptes ut i hagen och fick hö - gick han till Matilda och pussade på henne innan han sprang iväg och åt. Mat är annars hans prio 1. Dom passar för varandra, dom där små, men jag dör ju nästan när det blir så här.... Jag blir så rädd att hon ska göra illa sig! Nu blev hon mest rädd, men det spelar ingen roll. Tänk OM... Pysen är ju toppen, men han skulle behöva en lite tuffare ryttare som kan sätta press på honom. Måste sätta ut en annons....

Tisdag = Träningsdag = Dåligt samvete

Börjde morgonen med en 45 min rask promenad innan frukost. Duschade, åt och sedan till jobbet. Direkt efter jobbet åkte jag till Curves och tränade - det första riktiga passet! Kämpade på som en gnu och hade en puls på 32 (vet inte hur man räknar, men för att bränna bra skulle den ligga på 28) - så det var verkligen bra jobbat! Jätte trött var jag när min halvtimme väl var slut...

Johan skulle på jakt, så barnen fick vara hos mormor medans jag tränade. Det ger mig dåligt samvete. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop allt det här med ridning och träning och familjen. Blommorna behöver vatten. Golven behöver skuras. Hur ska jag hinna?! I går kväll när barnen lagt sig vek jag iallafall tvätt - men det är ju ett sådant där evighetsgöra som aldrig tar slut. Som med allt annat hushållsarbete...

Hjälp. Lite hjälp skulle nog sitta bra. Och ett schema. Jag måste fixa ett schema. Jag kan inte leva livet och ta dagen som den kommer om jag ska hinna med allt.

Prioritera. Det måste jag väl också. Men allt jag nu har att göra är saker som jag måste göra. Jag vill hinna barnen (såklart) och kanske åka och bada med dom ett par gånger i månaden. Jag vill rida och träna Stelpa. Jag måste städa och hålla undan hemma. Och jag måste gå ner i vikt. Det sista kommer ta tid nu, men det är ju för att jag ätit upp mig så här. När jag väl tagit mig ner (kommer ta mycket energi) kan jag lägga motionerandet på en mer "lagom" nivå. Nu i början måste jag vara extrem för att det ska hända något. Och det ska det fan i mig göra!

Pysen

Min söta lilla ponny åkte till doktorn igår. Det var bestämt att Johan skulle köra - men så sket det sig i sista stund och jag ringde min Ängel - som såklart ställde upp. Jag får ångest och dåligt samvete, jag hatar att vara så beroende av hjälp! Och Ängeln som alltid ställer upp....

Ut i hagen i regnet och fånga lysmask. Bushumör = inte kul. Lock och pock och äppelbit, jag då kom han till slut. Lättlastad som få är han iallafall, vilket är så otroligt underbart. Väl där lyssnade hon på hans lungor, jag longerade och vi sprang i en backe. Inte en host. Inget lät konstigt. Ner med kamera i halsen genom nosen (med bara bräms - ingen sedering = tuff ponny!), men allt så okej ut. Inget slem, ingen rodnad.

MEN. Hans luftstrupe är deformerad. Den ska vara rund, men på ett ställe är den snarare trekantig. Detta gör att han, vid tex ansträngning, kan ha svårt att få luft och därför hostar. Eller när han äter - då kan matstrupen "täppa till" luftstrupen, vilket också frambringar hosta.

Så det är inte mycket att göra. Men det känns väldigt bra att veta att det inte är någon sjukdom och inget som smittar, utan han hostar och det finns en anledning till det. Prislappen på besöket blir en trevlig övveraskning, men jag tror inte det blir så dyrt. Det gick otroligt fort och smidigt alltihopa, och efter två timmar var vi hemma igen - inkl resa fram och tillbaka, lastningar och besök.

En ganska bra helg

Lite planer, men inte jobbigt. Lite shopping, men inte heldag. Lite hemma pyssel, men inte enbart. Lite ridning, kan alltid vara mera....! :o)

Jag har nu spacklat och slipat väggarna i Matildas blivande rum. Jag har tagit ner listerna och nu ska jag bara köpa färg - sedan kan jag börja måla!

Johan har pysslat lite med badrummet och sakta, väldigt sakta, börjar det dra sig mot stämpeln "klart".

I dag hade vi en veterinär ute och vaccinerade och kollade tänderna på hästarna. Det gick otroligt smidigt och nu är det en sak till som kan bockas av från "To Do" listan. Hö, däremot, börjar det bli dax att hämta snart. Det är ett jävla skit göra - just eftersom det kommer hämtas nu, sedan vid jul och så i vår igen. Skulle så gärna vilja ha en stor skulle så jag kunde hämta EN gång för hela året!

I morgon har jag en bokad tid för Pysen på kliniken, vi får se om jag kan fixa skjuts. Johan har meddelat att han troligen kommer ha svårt att hinna hem i tid...

Nu ska jag cykla upp till farfars grav och sätta ett ljus. Han skulle fyllt 77 år i morgon.

Dagen då det händer

Idag har jag:
* Varit hos tandläkaren
* Bokat tid för Pysen
* Ringt Gyn för att få tid

Du ser - jag har gjort massa saker som jag sagt att jag ska göra, men skjutit på! Kanon bra (om jag får säga det själv)!

Och så är det FREDAG till råga på allt och en inte alltför hektisk helg framför mig. Lite att göra, javisst, men jag kommer nog ha tid för att njuta av livet också. Och så ska jag passa på att rida min fina glada häst.... :o)

Tappad sug - troligtvis återfunnen!

Jag ska vara ärlig - jag har inte haft någon ridlängtan sedan tävlingen. Ja, jag har ridit - men för att jag kännt att jag "måste". Jag har prioriterat annat.

Ikväll var det lektion igen. Känndes piss, gick dåligt. Stelpa känndes seg och tråkig. Så hände något. Anna fick oss glada igen! Vi jobbade på, det lossnade, det var kul igen! Nu känner jag glädjen igen, lusten att rida och träna!

Det är farligt det där, när man gräver ner sig i nåt dåligt. Känslan av att vara dålig, att inte hålla måttet. Men man kan! JAG kan! VI SKA! Snart är det ny tävling - dax att ladda om och börja träna! :o)

Bara massa lek

Igår hade barnen kompisar med sig hem. Det gick knas bra och dom var så snälla allihopa! På kvällen fick vi besök av ytterligare barn plus att svärföräldrarna kom och fikade. När det var dax att krypa i säng var barnen övertrötta och super speedade, men bara dom slappnar aaaaaaaaaaaaaaaaaavvvvvvvvvvvvvvv somnar dom på två röda.

Tanken var att Frida och jag skulle rida sedan, men det var mörkt och kallt och jag vet inte allt vad vi hittade på, så vi hoppae det. Började ta en liten promenad istället - men jag fick lov att gå hem. Det är superduperblödning på gång i mitt liv igen..... Jag MÅSTE ringa och boka en tid! :o(

Tidigt morgonarbete

I morse när barnen åkt gick jag upp i hagen och fixade lite staket. Har haft lite bekymmer med el som inte vill passera på ett vettigt sätt. Men, nu lyckades jag (förhoppningsvis) få el till dom trådar det var önskvärt.

Tog med mig lite äpplen från gräsmattan och kastade åt hästarna - och Pysen börjar hosta. Jag undrar om har har nåt i halsen... Undrar om det sitter nåt i vägen där... Jag känner att jag borde boka en tid för honom på klinik och verkligen åka och kolla. Det känns inte bra det här. Jag trodde ju att han var bra, men det verkar ändå vara nåt knas. Jag får ringa och fixa en tid, det är lika bäst. Det är inte kul att gå och oroa sig...

First time

Idag tränade jag för första gången! Det var en liten "känna på" grej, men väldigt bra och kul! Jag tror nog att detta kommer blir bra, det känns bra. Bara jag kan komma iväg några kvällar i veckan. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på ett schema, så jag kan få lite koll på vad ja ska göra och när. Det blir ju lätt lite mycket om jag ska hinna med träning, hästar, hus, barn och jobb....

Ingen återvändo

Idag har jag skaffat träningskort. Nu ska jag börja träna. I morgon är första gången och sedan ska jag träna minst två gånger i veckan. Nu MÅSTE jag jobba bort dom här kilona igen!!! Jag är så jävla LESS på mig själv för att jag har låtit mig förfalla så här. För två år sedan var jag ju riktigt normal!

Jag vet att jag skrivi det här förrut, men nu, NU, måste, SKA, jag göra det här. NU!

Lite häst prat

Stelpa och jag tog lite ledigt i förra veckan. Några slöa dagar med soft. Lite ridning, men lugnt. I lördags fanns ingen som helst tid för ridning - men igår tog jag en speed runda. Värmde, mjukade upp, trav och galopp och sen tölt för hela slanten. Vissa bitar blev riktigt riktigt bra - andra riktigt riktigt dåliga. Vissa bitar blev nästan passage när jag tröck i hop henne och krävde samling i tölten. Wow! Hon har verkligen steget och takten - men hon bjuder inte på det i onödan. Jag var lite wild and crazy och red utan hjälm och det är verkligen frihet. Idiotiskt - men frihet. Anledningen var att jag hade en hög fläta som var sprayad - så jag kunde inte ha hjälm.... Dålig ursäkt? Tja, det gick ju bra...

Hon har fortfarande skavsåren efter bootsen, så jag smörjer och hoppas att dom läker snart. Fick ett tips att man kunde ta självhäftande lindor mot huden ett par varv, som skydd. Tydligen vanligt på travhästar. Smart! Ska prova det på torsdag tänkte jag, när det är lektion igen.

Ikväll ska jag ivåg och testräna på curves, men jag hoppas kunna ta en sväng med Stelpa före eller efter.

Läste i senaste Islandshästen om klippning och jag funderar på att frisera Stelpan och Pysen lite i år. Måste bara hitta någon som kan hjälpa mig med det...

Guuuuud vilken helg!!!!

Gah! Äntligen måndag! Det har varit så fullt upp, mitt huvud, shit! Nej, några flera sådana här helger vill jag INTE ha! Det har varit mycket kul, absolut, men att liksom inte få en enda lugn stund..... Inte bra.

Så. Det var nog det.

Det här blev konstigt. Men jag vet inte riktigt.... I lördags var det upp, frukost - iväg till valstuga. Direkt därifrån till Ridskolan med ombyute i bilen. Efter ridskolan - hem för snabb dusch och så iväg på kalas. Efter det - direkt på kräftskiva. Hemma vid halv tio med en sovande son, halvsovande dotter och totalt slut mamma.

Söndag - upp, frukost - iväg på hembygdsdag. Hem, snabbt ut till Stelpa (återkommer om det), in och duschande, i med middag - iväg på möte. Väl hemma - i princip direkt i säng. Helt slut!

I kväll ska jag iväg igen och Matilda skrek rakt ut - Nej! Inte en pappa kväll igen! *suck*

Fredax

Det blir inte en helt lugn helg den här gången. Men blir det någonsin det?!

I morgon är precis hela dagen uppbokad - det börjar med valstuga, sedan ridskola med Matilda, barnkalas och avslutningsvis - kräftskiva. I ett i ett.

Söndag är också tuff - hembygdsdag hela dagen - två timmars rast sedan C möte på kvällen. Sedan blir det måndag igen....

Jag har anmält mig till en sista tävling för hösten - lite out of our leauge, men va fan. Det är ju så nära hemma.

Skörden är äntligen över, så nu väntar bara efterbruk och höstsådd. Det känns skönt - men det blir ändå skönare när sådden också är i backen, efter det är det liksom ingen brådska.

Johan har jobbat 24/7 nu i flera veckor, det börjar tära.

Tyvärr blir det mörkare och mörkare om kvällarna, så min ridning börjar snart bli lidande. Men vi får göra så gott vi kan. Jag är dock nöjd över att hösten är här - jag älskar hösten....

Over and out.

Dissad

Jag skrev att jag var en uppställare. Helt i onödan, visade det sig. Jag har gått hela dagen igår och funderat på om jag ska skriva det här, men så tänkte jag att känslan kanske går över och då skiter jag i det. Men känslan finns kvar i dag med och jag känner mig fortfarande sårad.

Det är liksom ingen idé att beskriva händelsen, det är väl bar fånigt, men jag kan ju inte låta bli att känna. Att jag ger av mig själv, jag engagerar mig, intresserar mig, så är det inte värt ett skit. Nästa gång jag får en fråga har jag lust att svara "Jag vet inte, lika bra du frågar... direkt". Men det är ju jävligt barnsligt.

Jag vet inte varför jag tog så illa vid mig den här gången, det var väl bara för att jag tycker mig ha sådan koll på detta ämne och att jag verkligen har engagerat mig i det här projektet. Och så blir man bajsad på så här. Nej, jag vet inte. Man är verkligen dissad.

Jag blev total dissad för sådär två år sedan också - en vän till mig var gravid, det visste inte jag. Jag fick veta det 1 vecka innan bebisen föddes. Varför? Är jag inte värd att ta på allvar? Det är en sådan där grej som liksom inte går att glömma. Det ger ett djupt sår i hjärtat och lämnar för alltid ett fult ärr.

Jag tvivlar rätt rejält på mig själv just nu. Hon som trodde hon var värd nåt liksom.

Ridsugen

Nu har Stelpa vilat i två dagar. Jag har varit ute och myst med henne och hon ser fräch och glad ut. Vi har fixat elen som varit trasig. Lite knasigt - jag märkte att Stelpa började trampa över trådar och när jag kollade var aggregatet tyst. Började fundera och insåg att åskan antagligen tog det för några veckor sedan. Oups. Tur man har snälla hästar som bara rymmer inom hagen..... Det gick några dagar till och så började Stelpa ta sig lite väl stora friheter - så jag släpade fram vårt lilla aggregat, så har vi iallafall någonting. Nu hoppas jag hon stannar där hon ska!

Min tanke var att ge henne ledigt i dag också, men jag börjar som sagt bli sugen..... Vil träna, träna, träna! Rida min underbara häst!

Går och grubblar på om vi ska anmäla oss till Örnäs Regional, det är en öppen tävling och klart tuffare domare och konkurens, men det är ju så nära oss att det vore dumt att låta bli... Det blir ju den sista tävingen för i år. Hmm.... Det ger ju erfarenhet och en möjlighet att kanske få lite bättre poäng. Och nu vet jag ju att jag inte ska hoppas på för mycket. :o)

Men, vi måste ju handla och barnen har utryckt en önskan att få en "mammakväll", så jag tror vi hoppar ridningen ikväll också.

Gustav är STOR

Herregud - jag glömde ju skriva det viktigaste som hände igår! Gustav tappade sin första tand!!! 5år och drygt 4 månader gammal! Men har man haft tänder sedan 5 månaders ålder är det väl inte så konstigt att dom trillar bort tidigt heller..... Men så STOR han blev på en gång! Min lilla kille! Bara att inse, han är inte så liten längre...

Uppställare

Frida och jag pratade om det härom dagen - att vara uppställare: en person som ställer upp på sina medmänniskor. En del personer är inte alls uppställare, utan ser alltid till sig själv i första hand. Visst kan dom människorna också ställa upp - men väldigt sällan utan egen vinning och absolut bara när dom själva har lust.

Så finns det dom andra uppställarna - dom som alltid ställer upp på andra - oavsett. Vissa tar tom ledigt från sitt jobb för att vara uppställare. Det är stort.

I går var vi tre uppställare - inom loppet av några timmar.

Jag var på möte i Kyrkorådet på kvällen och i kyrkan finns ingen mottagning. När jag var på väg hem - promenerandes i full speed, vibrerade det i min backficka - missade samtal och två sms! Vad kom dom ifrån? Såg att dom var skickade för över en timma sedan. Hmm?

En buss hade gått sönder så Johan fick åka iväg med ny buss. Frida fick hoppa in och passa barnen - och i kyrkan satt jag och visste ingenting.

Väl hemma får jag ett till sms från Irene, som undrar om jag kan komma upp och kika på hennes nya sadlar. Hmm.... Klockan var mycket och straxt skulle mitt favorit program börja på tv.... Men jag tog på mig kläderna, tog cykeln och begav mig.

Det här med sadlar tycker jag är väldigt intressant! Jag skulle vilja gå en kurs och bli sadelutprovare. Saken är väl bara den att då bör du ha tillgång till bil om du ska kunna åka till folk och kika på deras sadlar....

Häromdagen fick jag ett bryt på det faktum, att jag inte kör bil. Ibland är det verkligen skit. Som idag: Vi måste handla. Så vad kommer hända? När Johan kommer hem kommer vi packa in oss i bilen och pysa iväg. Att ta linjebussen och handla är inte optimalt. Kanske skulle jag ansöka om färdtjänst ändå? Då kunde jag ta bussen ner för att handla, och sedan ta en taxi med kassarna hem. Jag får fundera på det. Färdtjänst är ju för gamla och sjuka..... Inte för mig väl?! Men jag har blivit erbjuden. Jag får prata med dom om det på torsdag nästa vecka, när jag ska till syncentralen....