Jag tänkte på det härom kvällen. Hon är ju ganska fantastisk min häst. Ändå. Jag tar in henne på nätterna nu och när jag kommer ut i hagen kopplar jag henne, sedan följer hon mig när jag lägger ut killarnas högar innan vi går ut ur hagen. Väl inne kan jag säga att- Nej, vi ska borsta först - innan vi går in i boxen. Och då står hon där snällt, med maten en noslängd bort och väntar på att jag ska bli klar. Ingen kraftsande med hoven, inget vandrande runt, ingen oro över att vara själv.
Sedan på morgonen kan det bli samma sak - att jag kanske vill borsta innan hon får gå ut - ja då finner hon sig i det. Inget stressande, inget bråk. Bara snällt lugnt väntande.
Jag tror tyvärr inte att hon kommer bli bra och jag har funderat på min nästa häst. Okej, det var en underdrift - jag har verkligen kollat runt länge. Jag har en bild av hur den hästen ska vara. Undrar om jag kommer hitta den?
Det fanns så mycket som jag uppskattade hos min gamla häst och så mycket som jag uppskattar hos den här. Så mycket som var jopbbigt då och som är jobbigt nu. Vad man fantiserar om är ju en kombo av dom bästa egenskaperna från båda, men man får väl vara glad om man kan få några små smulor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar