Det finns få saker som irriterar mig (okej, lätt underdrift igen) men en av dom sakerna är folk som inte återkommer. Det kanske kan låta knasigt, men om jag ringer och lämnar ett meddelande, skickar ett sms eller ett mail - jag då förväntar jag mig ett svar. En del personer tar 2-3 timmar på sig att besvara ett sms - och det är väl okej om man inte är en smsperson (det finns sådana) - men vanliga, moderna människor som användr sms som en vardags komunikation - då förväntar jag mig snabba svar!
Om du (rent hypotetiskt) sätter ut en annons tex och inte vill ha mail - skriv det. Du kanske inte vill att folk ska ringa - skriv det. Objektet kanske är sålt - ta bort annonsen. Det finns inget värre än att vara intresserad av något och sedan inte få kontakt. Att gå och vänta.
(Jo, okej, det finns värre saker, mycket värre tom, men just nu fokuserar jag på detta)
Va? Att jag går och väntar? Vad får dig att tro det?!
Vid sådana här tillfällen, när jag irriterar mig över sådana här petitesser, brukar min syster sätta på sig sin diplomat kostym och meddela: "Det kan ju ha hänt nåt som gör att dom inte kan svara...." eller "Deras dator kanske har pajjat...." eller "Hon kanske har slut med pengar på mobilen och inte kan svara...."
Ja du ser själv. Hjälper detta upp mitt redan stingsliga humör? Troligen inte.
Då till frågan: Hur patetisk och efterhängsen kan man få bli? Jag har ringt två gånger, skickat ett sms och ett mail. Det känns väl lite som att bollen inte ligger hos mig va? På samma gång vill jag ringa igen, och igen, och igen..... Men det ska jag inte göra! Iallafall inte just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar