Känner mig inte nöjd med mitt förra inlägg. Vet inte om jag fick fram vad jag ville ha sagt. Och jag vet inte ens riktigt vad jag ville säga.
Det är jobbigt att bli stor. Seriöst. Det är jobbigt när maskerna faller. Det är jobbigt att för första gången se en vuxen som man nästan avgudat - med vuxna ögon. När man ser att dom inte håller måttet. När man inser hur dom faktiskt är.
Tänk när mina barn ser på mig så. Hjälp!
Nej du, man kanske inte ska klämma en cider på 5 minuter. Då börjar man svammla så här. Johan sover. Jag hör hur han snarkar. Klockan tickar på väggen. Jag vill inte gå och lägga mig. Inte nu. Inte redan. Jag har ju sovmorgon i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar