Nu är jag deppig igen. Hade hoppats att gårdagen skulle rycka upp mig, men det funkade inte så. Galan var bra. God mat, bra konfrancier, helt okej musik. Men ändå.... Jag är i en rejäl svacka gällande mitt äktenskap just nu (det blir så ibland) och det är liksom bara att vänta och rida ut stormen. Elva år har lärt mig att det ändå inte blir bättre oavsett hur jag gnäller. Så - stanna och bit ihop eller flytta. Att bita ihop gör mig bitter - och det hjälper ju inte riktigt till vad gäller mitt redan innan så soliga sinne...
Jag hade tänkt att jag skulle referera Melodifestivalfinalen - men har liksom inte orkat. Min ända inställning till den finalen var - bara inte Andreas Johnsson eller Anna Bergendahl vinner, så kan det inte bli fel låt som vinner. Me så vann Anna.... Jag är nog den enda i Sverige som INTE gillar hennes bräkande sång. Appropå det så var det lamm till huvudrätt igår -det var nog första gången jag har ätit lamm. Annars har jag nog ätit det mesta. Skit samma.
Nu hoppas jag att alla kollar på körslaget - vem vet vilket bussbolag man kan få en skymt av om man är uppmärksam.... Vi vann inget igår heller förresten - men vi kom tvåa. Att vara tvåa är värre än att vara trea - är man tvåa är man den första förloraren.... Inte mitt citat (taget från en 12-13 årig pojke som är med i Ponnyakuten på söndagar på barnkanalen) men jag tycker det är ett häftigt utryck! Det är ju onekligen så det känns...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar