Till Matildas stora lättnad och glädje försvann inte strömmen igår. Jag kan ju helt ärligt erkänna att även jag tyckte det var ganska skönt.... Jag hatar strömavbrott! Jag känner mig så otroligt handikappad! ALLT försvinner - du får ingen värme, inget lyse, kan inte laga mat och inte ens ta vatten eller gå på toaletten. Ja det är ju så på landet - ingen el = ingen pump till vattnet. Ingen pump till vattnet = intet vatten från brunnen. Det betyder inget vatten till mig!
Jag var lite tjejen bak och fram igår. Klockan halv tio släppe jag ut hästarna. Dom var då torra och det hade slutat snöa. Och dom ville UT. Så dom fick gå ut. Katten däremot ville INTE gå ut, men det sket jag högaktningsfullt i. Ingen katt sover i mitt hus på natten om man inte kan sköta sig, och det kan inte han. Så, han fick gå ut. Efter en kvarts jamande insåg han att jag menade allvar och gick iväg. (Men då hade jag varit på väg att släppa in honom några gånger kan jag ju trots allt erkänna....)
Barnen var inte så kul igår. Trötta = bråkiga. Dom råkade i luven på varandra (för att utrycka sig som en 30-talist) typ hela tiden, tyvärr var det mesta stora systers fel. Hon var lite extra jävlig eftersom han så tydligt visade att han var extra lätt stött. Läggnings processen blir lite extra knivig när det r tre viljor som drar åt tre olika håll. Johan den rackaren (nu var 30-talisten där igen) hade lämpligt nog massa snö och ploga, så jag lämnades åt mitt eget öde. Tack och lov har jag blivit duktigt manupilativ genom åren och det slutar alltid med 2-0 till mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar