Han har fått vandra vidare. Det känns tungt och ledsamt, men det känns ändå bra. Han har verkligen inte mått bra och nu behöver han inte lida mer.
I eftermiddag har jag det jobbiga att ta detta med barnen, men jag tror det kommer gå bra. Jag hade först tänkt prata med dom innan, men fick rådet att istället ta det efteråt. Nu fick dom inte säga "Hejdå", men vi kommer kunna prata oss igenom det. Dom är väldigt förstående mina barn, trots sin låga ålder. Man dör, så är det.
Olle har varit en fantastikst snäll hund. Bättre familjehund får man nog leta efter - och jag tror inte det finns någon. Vi kommer sakna honom och hans "grymtningar" alldeles oerhört!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar