Johan körde mig igår. Det var ett riktigt piss väglag - så egentligen borde man nog inte varit ute och slirat med transport. Men, jag trodde ju att jag skulle få ett livsavgörande besked - så var inte fallet....
Väl där började vi med att skritta och trava igången - såg ohalt ut. Ut och longera i ridhuset - här var det nånting. Hon tog inte i med ytterbenen och travade inte helt rent/taktfast. Jag HÖRDE snanare än såg att det inte var riktigt. Ylva höll med. In och böja bak och hon reagerade med markering (lite) på vänster has och tappade traven helt när hon böjde höger has.
Ylva (veterinären) tyckte hon slulle få en chans till så vi behandlade höger has igen. Hon fick MASSA plegg och sov jätte djupt och länge (hon gillar INTE att bli stucken....) men efter 45 minuter och några varv på parkeringen tyckte jag att hon fick hänga med hem.
Nu ska hon skrittas vid hand i 10 dagar, sedan uppsuttet och börja sätta igång. Om 6-8 veckor ska vi tillbaka och då ska hon vara travad, töltad och galopperad och arbetad på volt.
Så hur känner jag? Ja du... Jag hade ju hoppats på ett svart eller vitt besked - istället blev det ett grått. Det känns knasigt att sätta igång henne när hon inte är helt ren - men vi måst väl testa antar jag. Det känns inte heller helt kul att sätta igång henne och börja rida en häst som sticker iväg när hon har ont.... Jag får väl förbereda mig på lite speedade åkturer.
Hovis kommer inte förrens den 4/1 och skor hur som helst, så innan det blir det lugna gatan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar