Ibland undrar jag

Detta är en busy week för mig. Möten, barnaktiviteter och you name it. I kväll var jag "ledig" (efter att ha varit med Matilda till Musikleken och sedan till gympan) så jag tänkte - den här kvällen är Stelpas! Nu ska jag ut och rida! När jag och Gustav kommer hem kl kvart i sex har inte Johan börjat med någon middag. "Brukar han göra det?" kanske du undrar nu och nja, kanske inte på eget bevåg, men han kan ringa och fråga och så kan han starta. IBLAND gör han middag helt själv. Tror jag. Minns inte. Hursomhelst. För det första hade han glömt att han skulle hämta oss i Bålsta, sedan tog han inget initiativ till middag. När jag säger att han får ta Gustav med sig när han hämtar Matilda för jag tänkte gå ut till hästarna säger han "Nej det orkar jag inte - dom bara bråkar". Så vad tror du jag gör? Mitt dumma jävla pucko? Jag rusar ut i stallet, har 40 min på mig, fixar matpåsar, fyller vatten och borstar hästen i hagen - så att jag ska vara inne tills han ska åka. Jag bad honom plocka av efter middagen som jag lagat - och visst, det är en definitionsfråga - han hade plockat av BORDET och ställt allt på bänken. Allså, ibland undrar jag verkligen. Över typ.... allt.