Barnvakt

I går eftermiddag när jag och Gustav knatade runt i centrum i väntan på Matilda, fick vi den stora äran att passa Kian en liten stund. Han sov så fint i bilen på väg ner - men "plopp" så åkte ögonlocken upp när vi var lämnade åt vårt öde. Jag var lite nervös - tänk om han bara skulle skrika?! Jag hade bestämt mig för att hålla honom i sin bilbarnstol ända tills Frida kom tillbaka - så hon inte skulle tro att jag hade burit honom hela tiden... Vilket ju såklart hade varit mysigare.... Men han satt där, vi pratade lite, han slumrade några sekunder, tuttade på nappen, smilade och ja. Vi hade så trevligt och han var så snäll! När Frida kom tillbaka förvånades hon över att jag inte hade handlat - jag skyllde på att jag skulle köpa mjölk och inte ville knata runt med den i 45min. Men snningen är nog att jag hade fått ett mindre nervöst sammanbrott om han hade börjat skrika inne på Ica.... Jag HATAR folk som har skrikande barn på Ica. Och dom gör liksom inget åt det. Som att "ja ja skrik du, jag kan äöndå inte hjälpa dig just nu" och jag vill bara HJÄLPA barnet! Ångest! Men, vi klarade oss bra! Och vi undvek Ica.