Det känns tungt, men så rätt. Det var dax nu. Klart att man blir ledsen och kommer sakna honom - men hans tid var kommen och just därför är det lättare att gå vidare.
12 fantastiska år fick vi och det är verkligen något att glädjas åt!
Bingo var inte så glad när han åkte, men under kvällen var han "som vanligt". Vi gick på promnad och han var med mig ut till hästarna. När vi skulle gå och sova la han sig i sin puff i hallen prcis som vanligt. Vi lät grinden vara öppen - men ingen hund kom upp. Man undrar hur mycket dom fattar. Det var likadant när Olle försvann - Sigge var helt som vanligt. Kanske inser dom att deras polare är sjuk och inte mår bra? Det får vi aldrig veta.
Tack världens bästa Frida som åkte med mig och höll mig sällskap!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar