I kväll efter att barnen knoppat, gick jag ut och red med Frida. Och jag ställde frågan, frågan som jag klurat på ganska länge nu: När Nasi försvinner - kommer du köpa en ny häst då?
Svaret var Nej. Det känns väldigt tråkigt. En era av mitt liv går i stöpet på nåt sätt, att ha häst och att rida med Frida. Det är superkul att träna och tävla, men dom där fnissiga skogsturerna med Frida är nog det bästa av allt.
Så nu är ju frågan - hur ska jag göra? Nu ska ju inte Nasi dö i morgon, men han kommer heller inte leva för evigt, så pigg är han inte längre.
Att ha en inhysing, uch och fy fan. Att dela stall med Frida är ju en sak - hon gör ju allt på mitt sätt. Det är mina regler och mitt tänk och jag tror INTE jag skulle gilla att ha nogon annan här.
Att stalla upp någonstans - uch och fy fan ännu mer! Arga meddelanden på tavlor, skit snack, aldrig få vara själv, inte kunna skita i att sopa idag eller strunta i att kaste ner hö, för då blir någon annan drabbad efter mig.
Om jag skulle köpa en till häst istället, så skulle månadkostnaden gå jämt upp. Att hålla en häst till skulle kosta lika mycket som att hyra in sig någonstans.
Men nu är ju saken att jag är ganska nöjd att ha bara en häst. När jag är klar med henne är jag KLAR - det är ingen mer som ska borstas eller ridas.
Och om någon går sönder = dyrt! På samma gång som det ju då är bra att ha två hästar - då finns det alltid någon att rida...
Ska jag ha en till ska jag ha en Nasi-like. En som hellre stannar än springer, en som VEM SOM HELST kan åka på.
Nu är det ju som sagt ingen panik, och skulle det bli panik så känner jag ju så mycket hästfolk att jag borde kunna få låna en häst av någon ett tag, att gå tråd i tråd med Stelpa tills jag hittar nåt annat.
Men då kanske det blir "panik köp" och det vill jag ju inte heller. GAH! Nu måste jag sova...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar