I går kväll pratade jag med Johan igen. Jag ifrågasatte i princip hur han orkar leva med mig. Jag är ju typ arg jämt. Du ska ju inte tro att jag fick nåt vettigt svar - men en sak som han sa var rätt, ja, väldigt stört. Jag sa att om han kunde hjälpa till lite hemma, skulle det lätta min börda och mitt humör kanske skulle, vem vet, bli bättre. Det är inte så lätt eller kul att ha ALLT ansvar för ALLT hela tiden. Då sa han så här: "Det spelar ju ingen roll vad jag gör så blir det fel, då kan jag likabra skita i det".
Man kan ju undra varför han bor här. Så istället för att försöka hjälpa till, försöka göra rätt - gör han ingenting. Och detta är mitt fel?
Jag har ont i huvudet varje dag. Det kommer inte bli bättre. Jo, när sjukdommen gjort mig blind - för då kan jag inte överanstränga ögonen längre. Hur som. Jag får ont i huvudet. Kommer hem. Det är läxor och mat och städa. Alla djur. Arga/trötta barn. Åtaganden.
Den här veckan är det nåt VARJE kväll. Igen.
Kanske skulle allt bli bättre om man hade lite mindre av allt? Inte ha både hundkurs och ridkurs samma vecka? Inte ha båda dom sakerna samma vecka som det är ridskola och 65-års kalas? Inte ha alla dom här sakerna samma vecka som jag måste jobba full tid för att en kollega har semester?
Men nu är det som det är och jag kan lova dig - den här veckan kommer jag vara. Arg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar