Träningsridning

Det har varit lite dåligt med sällskapsridning nu ett tag, så då har jag tagit tillfället i akt att Träna lite. I måndags var jag till paddocken och red. Gick riktigt bra bitvis och jag kände mig väldigt nöjd. Hon släpper väldigt fort nu och töltar som bäst i den djuuuuuupa formen. Men jag gjorde som jag blivit tillsagd och rätade upp henne långsamt långsamt, och det höll en bit, men sedan får hon dippa igen och så långsamt upp. Knasig häst.

Idag blev det "Vägfräs" med G-boots och SHIT vilken takt!! Klockren långa bitar! Problemet är ju att jag rider, halvhalt, driva, så kommer takten och hon bara - swosch - vill sätta iväg i värsta farten. Då måste jag bromsa bromsa bromsa och då tappar vi den jävla takten och måste börja om.

Jag har ont i händerna efteråt och känner mig aningen frustrerad varför, VARFÖR, hon måste springa så fort. Jag har hittat tillbaka till traven iallafall och hon tar den bårtåt, hemåt, när hopn ligger på och ja, vi har hittat den som sagt. Det känns väääääldigt bra!

Mors dag!

Grattis alla mammor! Hoppas era barn (med era partners hjälp) ger er en mysig dag!

Jag hade hoppats på vissa saker, som inte riktigt infriats idag. Men jag fick ju tårta (som jag bakat själv) och ett paket på morgonen, så det var ju trevligt!

Har även plockat Liljekonvaljer bland en miljon mygg och uppvaktat svärmor, nu väntar vi på besök från Bingos uppfödare innan det blir middag hemma och sedan iväg och gratta min mamma.

Har tok ont i ryggen idag (?) så rida känns så där. Men jag tror att jag och Matilda tar oss en sväng, när beror lite på hur länge uppfödaren blir kvar.

Jag är faktiskt väldigt nervös för det här besöket. Tänk om hon tycker han verkar vanskött?! Det enda hon kan anmärka på är ju pälsen (som jag gör så gott jag kan med!) - i övrigt är han jättefin! Glad, snäll och verkar trivas kanon med oss. Håll en tummis att vi får godkännt!! (Jo jag vet att jag är störd!)

En tråkig dag?

Fast kanske inte egntligen. Har jour och det har ringt ganska många samtal. Aldrig skoj. Det har inte gett mig blödande magsår (ännu) men det blir liksom inget "flow" på dagen.

Min kusin med barn har hälsat på oss idag, och det är alltid lika trevligt! Trevligt att prata med henne och barnen uppskattar verkligen att få leka med sina sysslingar.

Frida och jag stirrade lite på varandra på eftermiddagen, suckade lite, sneglade ut genom fönstret och konstaterade sedan att, nej, det blir ingen ridining idag. No lust liksom.

Jag och Gustav åkte med Frida hem och kikade på bröllopskort (så underbara!) medans Matilda var med en kompis.

Så bakade jag en tårta till mig själv till i morgon och insåg plötsligt att jag ska bort ikväll! På ljusparty hos Irene. Så kan det gå. Tidigare planer dumpades - för detta var ju bestämt sedan länge.

Nej nu blir det grillning och sedan - iväg och kasta bort pengar på underbara ljus!

Det har varit en konstig dag - glimtar an skoj i ett annars jämngrått tråk.

Den sorgliga verkligheten

I kväll efter att barnen knoppat, gick jag ut och red med Frida. Och jag ställde frågan, frågan som jag klurat på ganska länge nu: När Nasi försvinner - kommer du köpa en ny häst då?

Svaret var Nej. Det känns väldigt tråkigt. En era av mitt liv går i stöpet på nåt sätt, att ha häst och att rida med Frida. Det är superkul att träna och tävla, men dom där fnissiga skogsturerna med Frida är nog det bästa av allt.

Så nu är ju frågan - hur ska jag göra? Nu ska ju inte Nasi dö i morgon, men han kommer heller inte leva för evigt, så pigg är han inte längre.

Att ha en inhysing, uch och fy fan. Att dela stall med Frida är ju en sak - hon gör ju allt på mitt sätt. Det är mina regler och mitt tänk och jag tror INTE jag skulle gilla att ha nogon annan här.

Att stalla upp någonstans - uch och fy fan ännu mer! Arga meddelanden på tavlor, skit snack, aldrig få vara själv, inte kunna skita i att sopa idag eller strunta i att kaste ner hö, för då blir någon annan drabbad efter mig.

Om jag skulle köpa en till häst istället, så skulle månadkostnaden gå jämt upp. Att hålla en häst till skulle kosta lika mycket som att hyra in sig någonstans.

Men nu är ju saken att jag är ganska nöjd att ha bara en häst. När jag är klar med henne är jag KLAR - det är ingen mer som ska borstas eller ridas.

Och om någon går sönder = dyrt! På samma gång som det ju då är bra att ha två hästar - då finns det alltid någon att rida...

Ska jag ha en till ska jag ha en Nasi-like. En som hellre stannar än springer, en som VEM SOM HELST kan åka på.

Nu är det ju som sagt ingen panik, och skulle det bli panik så känner jag ju så mycket hästfolk att jag borde kunna få låna en häst av någon ett tag, att gå tråd i tråd med Stelpa tills jag hittar nåt annat.

Men då kanske det blir "panik köp" och det vill jag ju inte heller. GAH! Nu måste jag sova...

Att vara eremit och mamma

I kväll hade jag värsta planen. Jag skulle laga mat, äta, och sedan ta Gustav till Bålsta, klippa honom och sedan spendera tid i badhusets barnpool och avsluta med shopping på Ica. Johan skulle ta med Matilda på en avslutning med skolan. Så!

Så går en buss sönder och Johan får jobba. Hmm. Jag bokar om klipptiden till lite senare och hoppas att Johan hinner hem. Det gör han inte. Så då får jag omorganisera. Vi tar bussen till Bålsta, klipper Gustav, handlar lite "fika korg" (läs bullar, kex och festis i Ica påse) och tar bussen till avslutningen.

När vi kommer dit får jag en chock: Det är inte bara Matildas enhets 60 barn med föräldrar och syskon - det är även ett dagis i kommunen med föräldrar och syskon... Jag överdriver inte - det var folk ÖVERALLT!

"Hur ska jag hitta er här!?" blev min första kommentar. "Ni får hålla koll på mig" blev mitt beslut. Och vart ska jag sitta? Jag känner ju ingen.... Det är ju Johan som åker på sånt här.... Jag vallar runt barnen en stund och så vips, for dom iväg. Och där stog jag. Ensam. Krampaktigt hållandes min Ica påse.

Jag tar ett djupt andetag och slår ner baken på en tom plats brevid en mamma som, ja, jag vet inte vem hon är, men jag hälsar och vi pratar lite. Så visar det sig att det är en mamma till en i Matildas klass - så det var ju verkligen jakpot!

Tiden går, barnen kommer och fikar, försvinner, kommer igen. Så börjar folk röra på sig och jag reser mig för att hitta mina barn. Då kommer dom till mig (ja, dom får ju lov att hålla koll på sin halvblinda mamma) och utan gnat trampar vi iväg till bussen. Jag kan ju ärligt säga att jag kört förmaningen innan vi kom dit, du vet: Inget tjat, inget bråk, när jag säger till kommer ni direkt osv osv. Funkar! Iallafall på mina barn.

Så sitter vi på bussen på väg hem och jag är så stolt över mina barn, som skött sig, värnat om varandra och tagit hand om mig. Då säger Matilda "Det där gick ju jättebra mamma och du pratade ju med Tiffanys mamma tom, det var ju jätteduktigt!". Ehm.... Min dotter peppar mig. Ja vad säger man. Världens sötaste barn!!

Det är jobbigt att hata att vara bland mycket folk. Det är jobbit att inte tycka om att träffa nya människor. Men det är nyttigt att bli utsatt för sådana situationer. Man sägs växa som människa. Och det är ju alltid bra.

Fåfäng sexåring

Det är klart att man ska måna om sitt utseende. Matilda har gärna kjol, klänning, fina örhängen, smink - men glömmer gärna sitt yviga hår som står åt tusen olika håll.

Gustav är pojke - och värre. Han ska ha jeans varje dag. Helst skjorta - men piké tröja är okej. Och håret. Jesus. Det ska vattenkammas, borstas och helst sprayas eller geléas. Han blir vansinnig om håret står på ända.

I morse bad han mig att få bli klippt. "Jag orkar inte hålla på och fixa håret hela tiden mamma". Jaha. Nehe. Och som sexårig pojke på dagis kan man inte få vara lite gullruffsig? Tydligen inte.

Men så är det väl? Har man flickvän som med sina kompisar står i fönstret på dagis varje morgon och väntar, så måste man ju se ut sitt bästa.

Så det är bara att fara till frisören - och det snart.

Sara go loco!

Vad är det för dag idag? Är det fredag? Nej det är Onsdag! Men varför har vi då ätit tacos idag?! Sara go loco!! Eller bara: Sara var sugen... Så kan det gå!

I övrigt då, tja.... Softisch kväll. Bakat rabarberpaj, spelat spel med barnen, tagit det.... Softisch.

Ingen ridning idag då det har varit hovslagardag. Känns rätt skönt. Känner att jag borde röra lite på mig. Ut och gå! Eller käka resterna av rabarberpajen? Svårt val, svårt val...

Panik i örat!

I morse när vi kom till jobbet ville inte vår server starta. Många miljoner tankar hinner passera innan allt var som det skulle igen. Och just den här veckan - när vi har TOK mycklet jobb!

Datorer är toppen - när dom funkar som dom ska. Går dom sönder, ja då inser man hur otroligt skört vårt nya moderna samhälle egentligen är...

Nu ska jag ut och rida i stormen, vi får hoppas att jag ite blåser bort.

En Härlig Helg

Jo det måste jag nog säga. Det har varit en familjehelg, vi har varit hemma och pysslat, umgåtts. Varit på bio. Haft främmande av vänner.

Jag har ridit och försökt njuta av att vara ledig. Veckan som kommer blir en tuff jobbvecka.

Men nu blir det grillen, dillkokt färskpotatis och sedan iväg på C möte!

Barnporr

Satt på lunchen och läste Aftonbladets nätbilaga. Nu har det (återigen) uppdagats en barnporrhärva. Den här gången är det kvinnor som är inblandade - mammor, mor och farmödrar i åldern 38-70år. Några av dessa kvinnor har alltså tom producerat egna bilder med barn i sin närhet. Sina barn. Sina barnbarn.

VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK??!!??!!

Jag blir så jävla rabiat av att läsa sånt här (jag borde inte läsa alls för att spara min egen psykiska hälsa) - skulle jag få nys om någon i min närhet, eller en bekants bekant, eller någon bekants jävla granne, som höll på med sånt här, jag lovar dig, jag kommer smygande någon mörk natt med ett baseboll trä och könsstympnings utrustning. Jag lovar. Heders.

Dom fattar ju inte vad dom gör. Dom förstör barnen, dom förstör dom för hela livet, dom blir aldrig mer hela innuti. Stackars barn!!!

Sedan köper inte jag sån där skit att dom skulle vara offer själva och kanske själva blivit utsatta som barn. Då borde dom ju veta vad dom gör - då vet dom hur dom förstör. Och ändå gör dom det. Dom männiksorna är fan värst - dom VET.

Jag blir så himla ledsen. Och så jävla mordisk.

En häst till?

Gud va jag inte alls kan bestämma mig!

Jag har lite på G en häst, jag tror jag skrev om det förut. Det är en fyrgångs vallack som idag är 17 år. Jag är lite sugen på honom, jag vet vem han är och han är faktiskt riktigt fin (se bild). Tävlad i fyrgång och tölt med bra resultat (bättre än mina och Stelpas). Jag tävlade honom för några år sedan och fick då 5,3 - så det är ju helt okej!

Jag är sugen på att lägga ett "skambud" eftersom han legat ute så länge, är så pass till åren och att jag ju känner honom.

Men, att ha häst kostar pengar. Ska jag tävla honom också - då kostar det ännu mer. Jag gjorde mig av med Pysen för att jag inte tyckte att jag hade tid, men det var ju myckt för att jag inte kunde göra nåt med honom. Jag vet inte hur ofta jag önskade att han vore 40cm högre...

Det tål att tänkas på. Troligtvis blir det som vanligt - att jag velar för länge så han blir såld. Dt är ju inte ens säkert att hon tar mitt bud. Hmm... Vad tycker du? Ska jag slå till?!

Lektion och magknip

I kväll var det återigen dax för lektion för Anna. Det gick ganska bra och för en gångs skull var jag inte missnöjd med mig själv efteråt. Jag tycker att det börjar lossna med Stelpa på många plan, och idag tyckte Anna också att det var en förbättring. Det är bara att träna på!

Jag skulle åkt på möte i Bygdegårdsföreningen, men jag rusade in från stallet med världens magknip och har haft bekymmer sedan dess, så jag blev hemma. Nu ska jag sjunka ner i soffan och sova tror jag, känner mig helt slut.

Att gå upp på morgonen

Hur kan det vara så svårt? Jag bokstavligen släpar mig ur sängen prcis innan det är riktigt försent. Kudden är så mysig, täcket är så varmt och jag bara vill inte gå upp!

Barnen är trötta så fort det är måndag till fredag - men tro inte att dom passar på att vila på helgerna, nej då!

Det är så ljust ute så barnen vill inte/kan inte somna. Dom vill vara uppe och ute och inte alls gå in och sova.

Summa sumarum: Tjaffs på kvällen för att få dom i säng och tjaffs på morgonen för att få dom att gå upp.

Helt ärligt och utan att skämta - det gör ju inte mig gladare eller piggare eller så, när det ska vara så här. Jag vill sova!!

Huvudvärk

Shit vilken huvudvärk jag har idag. Började dagen med treo. Hjälpte inte. Tog vid tio Pamol och Dexofen. Nu är klockan tolv och jag har fortfarande ont. Ibland undrar jag om inte amputation är det enda rätta.

Det beror ju på att det är mycket på jobbet nu, och det är väl ungefär tre veckor kvar på detta. Så det är bara att bita ihop.

I kväll är det tjejmiddag och det ska bli trevligt. Vi ska ses på resturang och jag hade tänkt ta cider eller vin, men nu har jag ju sabbat det eftersom jag tagit meddo. Som inte hjälpte.

Jag blir så lååååg när det är så här. Ska nog lägga mig och blunda en stund på lunchen. Försöka slappna av lite.

Bilder från Örnäs 22 April

Fick tips om två bilder på mig och Stelpan från påsktävlingen. Vår prestation med dom röda armbindlarna gav oss en plats i A-final! Jag ska lägga upp bilder från helgen också, vilken månad som helst..

Sverige - sämst när det gäller

I kväll är det WM final i Hockey. Kunde inte bry mig mindre, men Johan är uppspelt. Sverige spelar mot Finland och jag säger det - det blir inget Guld! Ni behöver inte ens titta, jag vet det redan. NÄR har Sverige någonsin pallat trycket? (Jo det är klart att det har hänt, det vet jag också, men det är verkligen ingen vanlig företeelse).

Nu ska jag kolla på P.S I Love you (som alla säger är såååå bra) och vika tvätt. Och Sverige kommer INTE vinna WM Guld. Så det så.

Fridas Present

När Frida fyllde år fick hon ett par biljetter av mig. Dom gällde för Anders Eriksson och Aftershave, The best of och gick av stapeln i går kväll på Scala Teatern i Stockholm.

Gud så bra det var!! Vi är båda stora fan och vi blev inte alls besvikna kan jag säga. Gud vilken show!! Gamla favoriter med nya nummer och ja, vi skulle lätt se den igen när som helst!

Att ta sig till Stockholm med pendeln är ju verkligen hur smidigt som helst och på vägen till teatern stannade vi på en liten Thai och Sushi bar och fick i oss lite mat.

En supertrevlig kväll, verkligen!!

Tävlingsdag

Klockan ringde fem i morse och det är ju inte riktigt läge att snooza, när man har en häst som behöver frukost. Det var bara att stiga upp, mata hästar (som fö låg och sov så skönt - trodde väl matte fått spel som var uppe så tidigt), packa matsäck och sedan purra övriga familjen. Jag blir aningens matt när Johan kliver upp, klär på sig och går ner - och lämnar dom sovande barnen åt mig.... Men vad ska jag göra? Skälla på min skjuts? Tror inte det va...

Vi blev lite sena iväg, men var ändå framme i tid. Väl där var jag så spänd att jag hackade tänder. Vart är incheckningen? Vart ska jag veterinärbesiktiga? Vart är boxarna? Vart rider jag fram - och hur kommer jag dit?

Dåligt skyltat. Helt klart.

Så tycker man att man är i god tid, jag står i kön till veterinärbesiktningen - och folk trränger sig före. Det är klart att dom som startar först ska ha förtur, men varför kan dom inte vara ute i bättre tid? Klart att det kan hända saker som gör att man blir sen - men så många? Det slutade ju med att jag var tre minuter från att bli struken och fick lov att tränga mig jag med.

En bra sak med den här tävlingsplatsen var att det fanns två ovaler - så man kunde rida fram på en oval och så direkt in i collecting ring och så in på banan. Stelpa var taggad till tusen och så på tårna att hon inte visste vilket ben hon skulle stå på.

T7. Första momentet arbetstempo tölt. Jag tycker hon gick jättebra! Samlad,lyft, bra takt. Jag red som tusan och halvhaltade massor. Andra hållet vart sämre, men jag tyckte ändå hon kämpade. Poängen blev 3,7. Så jävla dåligt! Komentarerna: Hög form, mot hand, två spår, passtaktig (i vänter varv). Det känndes ju bra?! Varör gick det så dåligt?

Iväg med hästen till en box. Också här var skyltningen hel kass. Hur ska man hitta när man är ny?? Hon fick hö och vatten och så lämnade jag henne åt sitt öde och gick för att äta lite frukost.

Jag vet inte hur jag tänker när jag tar med mig familjen på tävling så här. Det känns ju mysigt i tanken - men vi hadde ju knappt mer än kommit dit förrens Gustav frågade när vi skulle åka hem. Och då var det dessutom fyra timmar mellan mina starter... Men när man sitter i bilen på väg hem igen så känns det mysigt igen - att dom var med och att man gjorde nåt ihop. Särskilt när barnen inte bråkar och har somnat...

Efter lunch var det iallafall dax för V5. Jag hade under förmiddagen god lust att packa mina pinaler, häst och barn och åka hem. Skita i att rida mer när det gick så dåligt. Men så hade vi ju åkt så långt och jag hade ju betalat och ja, då kunde jag ju lika bra passa på att öva.

Hon var lika på tårna nu, men jag försökte vara lite mer passiv i töten. Det känndes helt okej. När det var dax att trava travade hon faktiskt och jag berömde henne massor! Det var inte ren trav hela tiden utan hon slog lite mot galopp, men jag tyckte det var mycet bättre än att hon drog mot tölten, så jag var kalas glad! Skritten känndes helt okej och galoppen tog hon så fint. Men så skulle jag lyda mitt givna råd och jag red i galoppen med stöd på yttertygeln och ja, hon la sig i pass.... Inte så bra. Bröt av, hon var spänd, tog ny galopp. Tyckte det var rätt, men så kännde jag att det var fel, men jag struntade i att bryta av och göra om. Jag ville inte bråka med henne mer.

Poängen blev skitkassa och vi kom väl sämre än sist.

Självförtroende var långt under marknivå ch tårarna låg i ögonvrån (och trillade när ingen såg).

Som grädde på moset hade jag sönder mina nya fina ridbyxor också.

Nej det var en riktig jävla skitdag på tävlingsbanan och jag undrade mer än en gång vad jag gjorde där. Men man måste ju träna. Och öva. Annars får man ingen rutin. Men det är så jävla pinsamt att vara så jävla dålig. Hela tiden.

Egomammaångest

Det är så här, att Matilda har missat några gånger på ridningen. Dessa gånger går att rida igen i annan, likvärdig, grupp. Det har varit mycket nu och svårt att få ihop allt.

Torsdagar är en ridaigen dag och lördagar likaså. Dom flesta lördagar är ju ganska fulla - även utan extra ridning.

Den här lördagen ska jag tävla, så den går ju bort. Nästa lördag ska jag fixa så hon kan rida, och helgen efter sedan är det jour - så då kan jag inte vara med henne där.

Nu är min dotter vaken med huvudet på skaft och har väldig koll på vilka dagar hon kan rida. Alltså har frågan om ridning idag dykt upp. Saken är den, att idag ska Gustav på skolbesök - och han ville ha Johan med sig. Så då tänkte jag att Matilda och jag kunde handla, göra klart för lördagen så vi har matsäck osv. Men då vill ju hon alltså rida.

Det vore ju rätt nice att hinna handla idag, så vi kan grilla lite och kanske softa i morgon kväll. Särskilt eftersom att lördagen blir fullt upp - inte minst för mig.

Men nu känner jag mig alltså ego. Att hon ska stå tillbaka för att jag har mycket i mitt liv. Ska det vara så? Det kommer få bli handla idag, med följden en besviken Matilda. Och jag kommer känna mig som en riktig egomamma.

Morgon ritt

På häst, alltså. Var ute med Stelpa i morse och tränade lite. Fick till riktigt superbra takt bitvis, men hon var väldigt jobbig i handen. Låg på som fan och jag blev riktigt arg på henne. Jobbade med halvhalter och driva och samla och jag var lika svettig som henne när vi kom hem... Hade G-bootsen på och kanske ska jag ha dom på lördag ändå? Jag har köpt klibblinda som jag kan ha under, så hon inte får skav igen.

Nu ska jag på födelsedagskalas - min far fyller år. Hurra Hurra!

En redig vurpa - igen

Idag hade jag samtal på Gustavs dagis. Det gick super! Han överöstes med beröm och är tydligen världens gulligaste på dagis. Det här lilla monstret jag möter ibland hemma följer tydligen inte med på mornarna, det är ju skönt att veta.

Eftersom jag var hemma tidigt tog jag och barnen cyklarna och hälsade på farmor. Det senaste nu är att barnn vill cykla utan hjälm och jag sa att visst - om ni cyklar lugnt och försiktigt så går det bra. På hemvägen kör Matilda omkull - rejält. Slår i huvudet, skrapar armen och knät. Jasså du hörde henne skrika? Ja det hade kunnat vara så för OJ så hon lät! Men det är bra, då var hon ju iallafall inte avsvimmad. Så nu - nu är det ALLTID hjälm som gäller här! På barnen alltså.

Hmm... Ska jag tävla eller inte?!

Kollade in lite info för på lördag (tävling). Startlistorna har kommit och ve och fasa - man rider 4 och 4. Inte skojsigt. Första start 08:30 och jag rider tidigt, så jag bör vara där senast 07:45. Det är i Eskilstuna. Vi behöver nog åka hemifrån 06:00. Det känns vääääääldigt tidigt...

Min plan/ambition var sedan att ta mig hemmåt vid två, och det ser ut att funka konon! Min sista klass startar 13:15 och även där går jag tidigt ut, så det är ju bra. Men fyrgång, fyra på banan och hoppas på trav....?! NEJ! Fel tanke! Tänka positivt!!

På kvällen sedan ska jag och Frida till Stockholm och kolla på teater, så tanken var väl att åka med femtåget och kanske käka på nåt kinahak på vägen.

Det blir en låååång dag. Är det värt det? Ska jag tävla???

En väldigt bra helg!

Den här helgen har vi hunnit med mycket. Äntligen är staketet fixat, så hundarna kan vara lösa på tomten. Äntligen har vi sått gräs på vår (blivande) gräsmatta! Den har ju bara stått naken och jordig i några år...

Matilda och jag har ridig fredag, lördag och söndag och haft det hur mysigt som helst! Nasi har varit väldigt snäll och inte stannat så ofta för att äta utan traskat på, hummande och frustande med spetsade öron. Det blir ju inte så mycket "träning" av Stelpa, men det blir iallafall motion.

Idag har dessutom jag och Matilda cýklat till Övergran för att titta på Irene och Lovisa som red lektion och för att städa bygdegården. Bra motion i det fina vädret.

Grillat har det blivit varje dag - både till lunch och middag, så nu får vi väl cancer hela högen. Men då har vi ju iallafall sällskap av varandra, och det är ju bra.

Nu ska jag cykla på C möte och jag tror inte jag överdriver om jag säger att mina ben kommer vara rätt stela i morgon...

Lektion och Ilska

Efter jobbet igår var det äntligen dax för lektion igen! Aningens stressad rusade jag från jobbet klockan fem för att vara ombytt och klar med häst och allt i paddocken klockan kvart över. Det gick nästan. Tjugo över var jag klar - men det var inte dom som red före och jag fick stå och vänta en stund. Hade jag vetat det hade jag kunnat borsta lite bättre - nu blev det bara en riktig supersnabbis med resultat en ganska skitig häst...

Lektionen gick okej. Kan alltid gå bättre. Hon tyckte att vi förbättrats, så det var ju kul. Men det är bara att jobba vidare...

Min dag var alltså, så där på slutet, aningens stressig. Johan fick i uppdrag att laga middag eftersom jag inte skulle vara inne förens halv sju, typ. Så, jag kommer in, hungrig efter att ha jobbat med hästen, är ganska trött i huvudet efter den här arbetsveckan, trött i kroppen efter att ha ridit - och finner två sketna våfflor på ett fat. Två. Och då skulle jag dela dom med Matilda.

Då brann det.

Så skulle Johan åka och handla och kände sig väl lite skyldig, så han skulle smöra och köpte med sig en färdigsallad hem till mig. Grejen var bara den att den hade FRYST i kylen i affären och var helt stenhård....

Det var ingen bra kväll, det var det verkligen inte.

Saknar min syster...

Fick ett meddelande från Frida idag. Allt är bra i Grekland och dom verkar ha det väldigt mysigt. Jag unnar dom verkligen den här resan - men oj så jag saknar Frida!! Det blev så tydligt nu när vi mejlade lite.

Men snart är hon hemma igen! :o)

"En syster är en vän du har hela livet"

Bara Skit på TV?

Sitter här och bläddrar i TV-tidningen. Det är ett måste att köpa den varje torsdag. Och det måste vaa Aftonbladets. Det är en rutin att jag, varje morgon, bläddrar i den när jag äter frukost. Den gångna veckas är knappt tummad för att jag inte hunnit läsa, men nu satte jag mig. Och inser att det är torsdag och den här gällde bara till i går....

Hursom helst. Vi har Viasat och följaktigen massa kanaler. Men om jag någon gång sätter mig i soffan för att kolla - då är det inget bra. Bara massa skit. Orka kolla då liksom.

Förr var det en massa serier man följde, men dom har en tendens att liksom utveckla sig åt fel håll. Det som var bra i början blir bara tjatigt tilslut.

Jag har ingen aning om vad det är på TV i kväll, men ikväll är en sådan kväll då jag kanske hamnar i soffan. Efter jobbet är det lektion med Stelpan, sedan middag och så lägga barnen. Sedan blir det ett glapp där innan det är dax för nattning av hästar och mig själv. TV tid.

Men det slutar nog med att jag sorterar strumpor framför Sex and the City istället. Då kan man lyssna enbart - för man har sett allt tusen gånger.

Hundträning och handhästridning

Ikväll var det återigen dax för hundkurs. Bingo skötte sig bra tycker jag och jag är väldigt nöjd med honom. Hjärtat sväller när han sitter lös bland andra hundar och ändå bara har ögon för mig...! Så fin och go!

Efteråt var jag rejält frusen och badkaret lockade mer än en ridtur - men eftersom det är lektion i morgon ville jag att Stelpa skulle få röra lite på sig. Nasi stog vid grinden och såg söt ut - så han fick följa med han också. Det blev ingen avancerad tur direkt, men lite motion.

Läste på en sida att 25 hästår motsvarar 70 människoår. Nasse Nos är alltså ganska till åren. Klart det finns 80åringar som springer Marathon, men har man bara pulat i trädgården hela livet är ju inte det nåt man får för sig på ålderns höst. Och lite så är det med Nasi. Han har luffsat runt här i sina tofflor alla år, så så lär det ju fortsätta. Idag hade han ingen höjdarfart - men så hade han ju inte sin lilla glädjeryttare på ryggen heller... :o) Med Matilda på ryggen kan man tro att han är 15 igen!

NU ska jag krypa ner i det där efterlängtade badet...

Kvar på jobbet

men privat pysslar. Svärfar fyller år idag - 65 - och jag ska lägga sista fingret på presenten. Man kan tycka att det är i sista stund med tanke på att vi ska vara hos dom om mindre än en timme, men själva presenten har varit bestämd länge - det är bara detta sista jag inte hunnit med riktigt. Men nu är det snart klart!

Vi får se vad klockan är när vi kommer hem, nej förresten, det spelar ingen roll. Idag blir det ingen ridning. Men vem vet? Man kan alltid ändra sig!

Vilken skit ridtur!

Eftersom jag jobbade sent idag fick Matilda hoppa över ridskolan. Som kompensation tog vi på oss massa kläder (vart tog våren vägen?!) och gick ut för att rida våra hästar.

Herregud!

Det blåste halv storm och det brukar betyda pigga hästar. Men. Nasi sprang som en unghäst och ville bara tölta tölta tölta. Matilda var visserligen glad för det, men någon måtta. "Nej nu måste du faktisk skritta Matilda!" - hur ofta tror du man i normala fall brukar säga så?

Stelpa gick som ett arslo och det var ingen ordning med någonting. Struttigt, passigt och tjaffsigt. Lite trav fick vi till och bitvis okej tölt, men rent generellt gick det så jävla illa. Men det är ju svårt att försöka rida och hålla koll på ett annat ekipage samtidigt.

Hästarna fick motion iallafall och frustade lycklgt båda två - men jag var nog lyckligast efteråt, när jag satt och tinade min djupfrysta kropp i badkaret. Jag säger det igen - vart tog våren vägen?!

Ändra mig, ändra mitt liv

I går kväll pratade jag med Johan igen. Jag ifrågasatte i princip hur han orkar leva med mig. Jag är ju typ arg jämt. Du ska ju inte tro att jag fick nåt vettigt svar - men en sak som han sa var rätt, ja, väldigt stört. Jag sa att om han kunde hjälpa till lite hemma, skulle det lätta min börda och mitt humör kanske skulle, vem vet, bli bättre. Det är inte så lätt eller kul att ha ALLT ansvar för ALLT hela tiden. Då sa han så här: "Det spelar ju ingen roll vad jag gör så blir det fel, då kan jag likabra skita i det".

Man kan ju undra varför han bor här. Så istället för att försöka hjälpa till, försöka göra rätt - gör han ingenting. Och detta är mitt fel?

Jag har ont i huvudet varje dag. Det kommer inte bli bättre. Jo, när sjukdommen gjort mig blind - för då kan jag inte överanstränga ögonen längre. Hur som. Jag får ont i huvudet. Kommer hem. Det är läxor och mat och städa. Alla djur. Arga/trötta barn. Åtaganden.

Den här veckan är det nåt VARJE kväll. Igen.

Kanske skulle allt bli bättre om man hade lite mindre av allt? Inte ha både hundkurs och ridkurs samma vecka? Inte ha båda dom sakerna samma vecka som det är ridskola och 65-års kalas? Inte ha alla dom här sakerna samma vecka som jag måste jobba full tid för att en kollega har semester?

Men nu är det som det är och jag kan lova dig - den här veckan kommer jag vara. Arg.

Bröllopshelg!

Ja så var ytterligare en helg till ända. Den här helgen har gått i bröllopets tecken och det har varit helt fantastiskt!

Jag var med Frida hos frisören på lördagsförmiddagen, sedan åkte vi hem till mig. Där blev hon sminkad och påklädd och så bar det av till kyrkan!

Det var en vacker cermoni. Båda var väldigt samlade och såg lugna ut. Kanske för att det var så rätt? Jag satt där med tårar i ögonen och kände mig.... rörd (patetisk).

Middagen var underbar och jag hade den stora äran att få vara toastmaster. Det var lite nervöst men jag tycker det gick bra. Det värsta var ju när jag skulle hålla mitt tal - DET var nervöst!! Men också det gick bra och jag rörde min syster till tårar. Det gjorde ju att även jag fick tårar och ja, det var tur att talet var slut innan jag han börja gråta helt.

Det var ett helt fantastiskt bröllop! Brudparet var så vackert, festen var kanon och alla var glada. Jag gör gärna detta snart igen - inte för Frida då, men någon annan.

Vi var hemma halv tre och jag somnade på en sekund. Vaknade inte förrens tio över tio på söndagen och det var riktigt skönt! Inga hundar som skulle ut (dom var ju ut mitt i natten när vi kom hem) Inga barn hemma som ville ha frukost (farmor och farfar hämtade dom från festen vid åtta tiden).

Jag hjälpte mamma att städa av lokalen på söndagsförmiddagen och sedan var det fullt ös igen. Gustav skulle på kalas, jag och Matilda handlade och ja, så var det kväll igen. Vi tog oss hem till mamma och pappa och åt rester från bröllopet (man undrar om folk åt nåt alls - det var MASSOR kvar!)!

Planen var att jag skulle ridit, men jag hann inte. När vi väl kom hem och barnen lagt sig fick jag stans magknip - och då vill man inte ut och rida. Så det blev en tidig kväll och trots detta är jag helt slut idag...