Omotiverad Oinspirerad Osmal

Just nu lever jag i en ren frustrations bubbla och då har jag en tendens att "unna mig" saker. Varje gång jag är till byn handlar jag nåt godis som jag sedan glatt trycker i mig i min ensamhet om kvällen. Det är ju verkligen inte så bra. Men jag har liksom ingen möjlighet att göra någonting just nu. Det finns inget utrymme att göra nåt när barnen är vakna - och när dom sover är jag liksom bunden inomhus. Gåband släng dig i väggen. Jag klarar inte att gå på det - jag ramlar liksom av - har inte tillräckligt fokus att kunna hålla mig rakt på bandet. Men snart, snart snart snart är den jävla skörden inne och Johan kommer komma in lite vettigt igen. Då ska jag ta min studsande pudel i hampan och gå på promenader om kvällarna, som jag var så duktig och gjorde förr. I kväll blir det iallafall lite motion då jag ska cykla iväg till ett möte. Är väl bara typ 4km t/r, men det är iallafall bättre än inget....