Mitt Gladutrymme?

Jag har inte så jättemånga människor jag kan prata häst med. Som verkligen är hästintresserade liksom. Och om det är nåt jag verkligen älskar - så är det att prata häst. Nu har en av mina hästpratarvänner hamnat i en dålig hästcirkel och hennes häst har väl varit sjuk sedan början av juni. Den är fortfarande dålig och alla samtal med henne handlar om hur skit hennes hästliv är. Jag har inget emot det - absolut inte - och jag stöttar och peppar allt jag kan. Eftersom hon är så ledsen, känns det fel av mig att vara glad. Jag som har det bra nu med friska hästar, en ny häst som utvecklas jättebra och som jag är så glad och nöjd med. Jag funderar på att tävla igen i höst, kanske anmäla mig till en clinic, men det blir liksom lite tamt och nedtonat. Jag vill sprudla och planera och prata lektioner och övningar - men med vem liksom? Jag känner mig så oerhört ensam i mitt hästintresse.