Du eller jag?

När man lever i en relation där det finns små barn, händer det att man inte riktigt kan göra som man vill. I går tex, var Johan iväg vilket gjorde att jag ju var med barnen. Härom kvällen var han iväg - och jag var med barnen. Den här veckan har det varit väldigt väldigt mycket att göra och tyvärr blir vissa saker lidande av det - i just detta fall - mina promenader. Det känns jobbigt att tänka på att jag ska väga mig idag för jag tror inte det hänt så mycket den här veckan. Det har liksom inte hunnits med. Jag jobbar långa tunga dagar på jobbet och jag bara orkar inte gå på promenad vid elva på kvällen - när tiden finns. Godissuget har aldrig varit så stort som den här veckan - men tack vare brist på butik och körkort har jag kunnat hålla mig. Men i helgen har vi sagt att vi ska kalasa på glass med banan och chokladsås - det har jag varit sugen på såååå länge! Meningen med det här inlägget var egentligen att belysa det faktum att Johan och jag inte kan förverkliga oss själva samma dag. Har han något han ska göra - blir jag inne och tvärtom. Men snart är väl barnen (alldeles) för stora för att behöva oss längre. Och då kommer jag känna mig missnöjd över det...