Nasi är borta

Så kom dagen. Trots att man inte vill - blir det morgon. Jag vaknade i morse och kände mig helt tom inombords. Han fick en sista puss innan jag åkte med barnen på skolavslutningen och när vi kom hem var han borta. I sexton helt underbara år har vi fått ha den här fina hästen hos oss. Han har varit toppen på alla sätt en häst kan. Så snäll och pålitlig och helt underbar att rida. Ingen häst kan tölta så mjukt som vår Nos! Men nu är det dax att gå vidare i livet. Jag har börjat glutta runt efter en ersättare - hur man nu tror att man ska kunna ersätta något som är unikt. Tack för den här underbara tiden - det kommer aldrig finnas någon mer som du!