Idag när jag och Sigge for till veterinären blev Bingo själv för första gången. Jag tror inte han uppskattade det. När vi åkte skällde han och stog i fönstret och såg olycklig ut. När vi kom hem flåsade han som en tok - men han hade inte gjort nåt bus.
Uppfödaren sa att det var bra att vi hade en hund sedan tidigare - eftersom Bingo inte ville vara själv. Han var ju uppväxt med fyra andra hundar - så att vara ensam var ju inget han övat på sas.
Nu när Sigge börjar bli gammal ökar ju risken för att Bingo kommer bli ensam. Hur ska det gå? Jag har ju i tanken att skaffa en hund till sedan - men då ska det bli en jakthund. Det är bara det att det tar tid och kostar pengar att ha hund/ar - så att bara ha för havandets skull känns ju sådär. Även om Bingo skulle vara med mig på jobbet kan han ju inte ALLTID vara med - så kanske borde vi börja träna redan nu?
Sigge levde ensam med oss från 12 veckors ålder till han var fyra år. Sedan kom Olle (en omplacerings Beagle på nästan två år) och bodde med oss i fem år drygt (han fick cancer och togs bort). Sedan december 2009 till februari 2011 var Sigge ensam igen. Och det funkade hur bra som helst. Man kan annars tycka att han ju vant sig vid sällskap under tiden med Olle - dom var dessutom döds polers och sov i samma puff - men nej, det var inga problem alls.
Kanske kan inte alla hundar vara själva? Kanske är det bara att träna som allt annat (och loosa några möbler och skor på vägen)? Dagen fick mig iallafall att börja fundera på om det kanske ändå inte är dax att träna Bingo på att vara mera ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar