Idag hade jag bestämt att jag skulle rida. Planen var att sällskapa med Nasis medryttare, men hon var sjuk.
Johan skulle åka och handla och jag skulle gå ut när han kom hem. Jag kände mig frusen och tog ett bad. Sedan blev det saga för barnen nerbäddad i sängen. Och när jag ligger där och plirar på klockan som bli 19:19 tänker jag "snart ska jag gå ut och rida". Gissa hur sugen jag var på en skala mellan 1 och 10? -3.
Men jag gjorde verkligen det! Jag tog på mig hästkläderna och gick ut i mörkret och red! En eloge till mig!
Jag satt upp på Nasi (!) och tog Stelpan som handhäst. Red rakt ut i mörkret och sjöng julsånger för full hals. Dock infann sig ingen julstämning. "Adventstid" var Stelpas favorit - när jag sjöng den frustade hon förnöjt.
När jag var tillbaka ringde Johan och efterlös mig - jag hade varit borta ett tag. Men hästarna var sjukt leriga och ja, det tar en stund. Att rida Nasi var trevligt, jag trodde inte jag skulle göra det igen. Men han var pigg och glad och skrittade på i rejserfart. Ja hemåt alltså. Vad trodde du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar