Tror du på spöken? På folk som går igen? Jag hoppas att man kan få gå igen - iallafall ett litet tag. Jag skulle gärna vilja veta hur mina barn har det, efter att jag är borta.
Det är inte utan att man tänker på sådant när man sitter i kyrkan som jag gör på söndagarna. Det är tyst, lugnt och stilla. Ibland hör man ljud. För några veckor sedan när jag var ute på kyrkogården låt det som att någon gick på stengovet med klackskor. Jag skuttade in - men det fanns ingen där. Senare lät det som om att någon var i sakrestian och rumsterade - dit gick jag deremot inte för att undersöka saken.... Men det var ingen i kyrkan. Bara jag.
Jag brukar tänka på det här ibland. Jag vet inte vad jag tror. Jag vet inte om jag vill veta. Jag skulle dö av skräck om någon skulle visa sig för mig. Men samtidigt.... Vissa saker vet man bara inte. Kanske får man leva med det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar