Lillasyster fyller år idag! Grattis grattis!
Hon har nu städat och bakat och pimpat sitt hem hela helgen inför dagen idag. Hon ställde igår den filosofiska frågan - VARFÖR gör man det?! Varför ska det vara så fint hemma och varför klär man upp sig bara för att det ska komma folk? Det är ju bara vänner och familj - och dom borde väl ta emot en som man är? Eller är det så att vi vill visa upp den bild av oss själva och våra hem som vi egentligen skulle vilja ha, men sällan lever upp till? Är vi uppfostrade i andan att vi inte duger som vi är? Om det nu är så att vi alltid vill ha det fint hemma - varför har vi inte det då?
Jag tror att alla alltid vill ha det rent och fint hemma. Vi vill alltid visa oss från vår bästa sida, men ibland (oftast?) finns inte tiden till att hålla allt i topptrim. Kanske lever vi kvar i villfarelsen att vi ska ha så fina hem som hemmafruarna hade förr - vi vill alltid bjuda på nybakt bröd och ha nytvättade fönster och nyskurat golv - men så kom heltidsjobb, fritidsintressen och ideell verksamhet ivägen....
Men jag är sådan jag med. Jag får panik när det kommer oväntat besök - det står disk i diskhon och ligger kläder och leksaker överallt.....! - men det går ju. Och oftast har gästerna ingen större lust att städa och diska åt mig heller....! :o) Den enda som bryr sig är ju jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar