Jag lyssnade på ett par släktingar igår efter begravningen som kommenterade det faktum att ALLT rationaliseras i samhället idag. Men inte begravningar. Jo, något kortare har dom väl kanske blivit mot "förr" men ändå. Massa sorglig musik och stirrande på en kista. Och jag kan nog hålla med.
En männsika dör. Det är jobbigt för alla. Man jobbar sig igenom det. Efter ca 2-4 veckor - när alla börjar få grepp om allt igen - då kommer begravningen. Och allt rivs upp igen.
Den sorg som är i ett kapell eller en kyrka på en begravning, den kan ju få vem som helst i sank. Det finns nog INGEN som går oberörd från en begravning - oavsett hur nära man stått den avlidne.
Men nu är det över för denna gång. Och jag hoppas det dröjer många många år innan jag behöver gå på en begravning igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar