I kväll var det församlingsråd och jag tycker verkligen att arbetet med kyrkan är kul, men mötena rar liksom sådan TID och det mals på om helt knasiga saker i evigheters evighet.... Då vill man bara hem.
Och när man kommer hem sen, kvart över nio, har pussat barnen och har stallet och hästarna kvar, ja nu tror du att jag ska skriva att det är jobbigt, men det är MITT andningshål. Det måste ju göras. Så jag tar min ljudbok och går ut. Är för mig själv och tänker inte på NÅGONTING. Och när jag kommer in, ja då står livet där och väntar med tvätt och disk och gympapåse, men det känns inte lika jobbigt som innan jag gick ut. För jag har fått andas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar