onsdag 24 september 2014
You snooze...
tisdag 23 september 2014
Jag lovade Lina...
… att jag skulle skriva ett blogginlägg. Förra helgen. Det gjorde jag inte. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt?
Livet bara rullar på och allt går i ett i ett hela tiden. Jobb – barn – hästar – hemmet - shit! Jag skulle verkligen behöva storstäda mitt hem, men det har inte blivit gjort. Så skulle man kunna säga. Det bara stöd-städas det värsta hela tiden.
I söndags var jag funkis på simtävling hela dagen. Matilda tävlade inte, men det faller på min lott att vara funkis några gånger om året. Jag var 10 timmar i simhallen. Det var vääääldigt jobbigt. Helt slut i kolan var jag när jag äntligen for hem. Men det är ändå lite roligt. Att hjälpa till. Jag gör skillnad.
Tottohästarna mår bra för närvarande. Det är väldigt väldigt skönt. Snart kommer veterinären för en sista ultraljudskoll på Stelpan och jag håller alla tummar jag har!!
En lite rolig sak som hände är faktiskt att jag blev inkryssad i KF! Jag stog som nr 4 och hade egentligen ingen ordinarie plats, men hela 52 personer kryssade mig så jag gick om den som stod före mig på listan! Så from nu och i 4 år kommer jag ha en ordinarie plats i Kommunfullmäktige i Håbo! Det ska bli spännande och inte så lite jobbigt gissar jag, men jag ska ge det en seriös chans. Åter igen – jag vill göra skillnad. Jag hoppas jag lyckas!
Nu skulle jag kunna avsluta med nåt klyschigt som att ”Jag lovar att blogga bättre!” eller ”Nu ska det inte få gå lika lång tid till nästa gång!” men det kommer jag inte göra. För den här bloggen, who I love, blir lidande. Så är det. Och jag, och den, måste bara inse att vi får leva med det.
onsdag 16 juli 2014
What about Strakur?
Jag inser ju nu, efter detta evighetslångs blogguppehåll, att historien kring Strakur liksom kommit bort. Inte för att Strakur är borta, han är i allra högsta grad närvarande, men allt har liksom bara flutit på och et kanske skulle vara bra att skriva ner vår resa….
Det var ju så här att vår veterinär Emilia till slut dömde ut honom. Jag blev alldeles chockad och paff och kände mig helt tom. Jag skickade in pappren till försäkringsbolaget för att se vad dom sa – dömde dom också ut honom så jaha, då fick jag väl acceptera det, men dom kanske skulle tycka att jag borde fortsätta? Svaret jag fick var inte vad jag väntat mig ”Försäkringen täcker inte” sa dom. What?? Det visar sig att ha tydligen inte är A1 försäkrad i liv. Jag var helt säker på det och på alla papper står det att han är det, men med autogiro – vem har kollat? Låt oss säga att jag efter detta kollat ALLA övriga försäkringar…. Hur som helst. Jag hade ju hoppats att dom skulle peka åt något håll – men det gjorde dom alltså inte.
Du vet, man pratar med folk. Kollar runt och alla tycker att ”Hey det är väl inte så farligt” och ”Det finns MASSOR man kan göra” och jag bara kände att wiouuuu…. Så jag bokade in oss på Mälarkliniken för ett second opinion.
När vi kommer dit är hästen nästan inte halt. Han har ju då vilat i en månad och visar inte så mycket alls. Veterinären tycker det är väääääldigt konstigt och vi börjar böja. Hästen blir tok halt och veterinären helt chockad ”Vad kom det ifrån?! Varför visade han inget innan?!”
Så vi börjar prata kring det. Min teori är ju att han dragits med detta lääääänge och av den anledningen helt enkelt lärt sig leva med att ha lite ont. Som med mig och mitt huvud – jag har ont i huvudet varje dag, men det är ju något jag fått lära mig leva med och tänker inte så mycket på det i daglig dags. Hon säger att det finns två saker att göra:
1) Åka hem och promenera igång och se vad som händer
2) Magnetröntga för att kolla vad det faktiskt är för fel
Nr 2 är dyrt. Försäkringsbolaget ersätter bara 5.000:- och det kan kosta upp mot 15.000:-, Vill jag göra det? JA självklart. Nu måste vi ta reda på vad det är!!!
Så hem och tillbaka efter en vecka och lämna in Strakke på morgonen och så fick vi hämta honom på kvällen. Lagom när det gått 10 dagar och vi skulle få vårt resultat – visade det sig att det blivit något fel på plåtarna – så kunde vi komma med honom igen….? GRATIS givetvis!! *suck* Bara att stoppa in luddörat i lådan och åka igen.
När vi så väl fick svaren visade det sig att han har kraftiga pålagringar i hovled båda fram. Vänster är äldst och troligen upp kommet av ett trauma och många många år gammalt. Höger (som är den han visat på nu) är troligen en belastningsskada pga höger.
Så det finns INGENTING vi kan göra.
Veterinären säger att han kanske kan fungera som promenad häst, så vi fick åka hem och promenera – först 10min och sedan sakta öka upp till 1 timme. Mot slutet ska vi lägga in lite trav. Sedan ska vi kolla om han är initialt ohalt och isåfall börja rida. Han ska INTE böjas mer, för han kommer aldrig klara ett böjprov.
Så det är där vi är nu – vi promenerar och hoppas att vi en dag ska kunna ut och luffsa med vår fina vackra fuxkille igen. Killen som ju ska bli morbror (förhoppningsvis) nästa sommar <3
Jaha, vad gör vi nu då...?
fredag 11 juli 2014
I morgon börjar äventyret...
tisdag 8 juli 2014
Det här med statusuppdateringar
söndag 30 mars 2014
Russin
Kul på kurs
torsdag 27 mars 2014
Jävla skit
I måndags hade jag veterinären ute till Strakur igen. Ville göra en koll. Tyvärr är han halt igen och veterinären är inte positiv. Hon är beredd att döma ut honom.
Jag har tagit några dagar och funderat och jag är inte beredd att släppa honom ännu. Så om tre veckor kommer hon ut och kollar honom igen och beroende på resultat kör vi en behandling till. Sedan får vi se.
Han är ju världens snällaste finaste luddigaste och mest underbara och jag har svårt att se vårt liv utan honom…
lördag 22 mars 2014
Sjuk på riktigt
fredag 21 mars 2014
Fredag!!!! Och trött....
Klä ner sig?
Hmm. Här kommer ett Ilandsproblem: Jag ska på ridkurs nästa helg. En kurs jag ser såååå otroligt mycket fram emot! Jag ska ta med mig Stelpa, min vackra svarta häst. Så nu har jag ju då en längre tid funderat på vad vi ska ha för utrustning på oss/med oss (wow nívån på detta?!) (Du ser – jag tom hånar mig själv!!).
Jag har ett par nya snygga jeans ridbyxor som jag tänkte ha. Men så tänkte jag, jeans? Kanske är bättre med mina svarta?
Och så har jag en ny snygg islandströja som jag tänkta ha – islandströja? Är det att överdriva?
Till Steloa tänkte jag ha mitt röda fina schabrak (filt under sadeln för er som inte är insatta) och på mig, under islandströjan, en röd tunnare funktionströja. Då färgmatchar vi typ – fånigt?
På Stelpa även hennes fina tävlingsträns med bling.
Men så kände jag att jag kanske överdriver här?! Klär jag ut/upp oss för mycket? Det är ju inte en uppvisning direkt….. Kanske ska jag bara ha en fleece tröja, vanliga tränset, ett svart schabrak och bara försöka smälta in? Eller ska jag faktiskt köra på det jag tänkt, känna mig fin och stolt över det jag har (vore ju kul att testa på nåt nytt…. Haha)
Ja du vet, det är ju riktigt låg nivå på det här, men sådant kan man ju grubbla över när man har annat man helst inte vill tänka på. Lite ofarliga trivialiteter liksom. Jag kanske skulle ta bilder? Det vore ju bloggigt av mig, så ni får se hur jag tänker?
torsdag 20 mars 2014
Whaaaat?! (om galet bajsande)
Så hamnar man där, äntligen, och man tänker att ”Hey! Nu är valpäcklet rumsrent!!” Så börjar det snöa – inte lite utan LITER och något händer med kräket. Han blir helt locko och springer runt och skäller och är helt ur skinnet. Ut ska han. Och in ska han. Och ut igen. Och helt GALEN. Så jag tänker att ”Nej, nu struntar jag i dig” – låser dörren och går upp för att lägga barnen (ja för han kan öppna själv surru och så går han bara ut…. Mycket innovativ). Kommer ner igen och då bara STINKER det av poop – och han har lagt fyra – alltså FYRA högar i köket. WHAAAAAT?!?! Jag måste säga att jag kände mig… ja just det.
Men inte ska man ju skälla på det lilla krypet, det hjälper ju inte. Och han var ju hur glad som helst. För det hade ju SNÖAT!!!