Livet va?

Det där som passerar medans vi gör annat - det är livet - eller hur?

Det har varit lite mycket ett tag.

I helgen ska jag på bolagsstämma.

Och så ska jag rida - äntligen!!

Min familj är sjuk - både Johan och barnen - så nåt "lajbans" lär det ju knappast bli. Så då passar det ju bra att kunna rida :o) Svanskotan har sakta men säkert tagit sig tillbaka till mer eller mindre normal och nu känner jag bara av den ibland. Därav denna ridoptimism! Och jag tror hästarna saknar sin matte och lite fullfart-i-snö-bus! Och jag längtar efter att börja töltträna Strakur igen och att fila på tävlingsformen för Stelpa. För bara den här skit månaden går med alla som är sjuka (fan va alla är sjuka!!!) så är det snart VÅR!

Det enda som är positivt med februari är att två av mina favoritpersoner fyller år då :o) En firar sin första födelsedag och den andra sin…. några till ;o)