För snart två veckor sedan gjorde jag illa min svanskota. Det har varit rejält illa och jag har liksom insett att rida, nej det skulle inte gå. Så jag har liksom inte testat. Så igår kväll beslutade jag mig för att testa. Jag är ju fortfarande inte bra, men det är i alla fall lite bättre så, ja, jag ville testa.
Tog Stelpa eftersom hon är "mjukast" och jag tänkte att OM det funkar kan vi tölta lite.
Själva uppsittningen var ju en pärs - trots att jag stog på en pall. Sedan gick vi fyra steg - och jag satt av. Det bara gick inte. Och jag blev så ledsen :o(
Stelpa såg också besviken ut när hon fick gå in igen och klä av sig - "Eh matte - var det allt!?"
Och vilken skillnad det gjorde med min mentala hälsa! Att frivillit avstå och att helt enkelt inte kunna….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar