Det började egentligen redan igår - men min ömma rumpa.
Sedan gick det vidare mot att Johan skulle jaga idag och att jag därför inte skulle kunna fixa bokföringen som jag planerat, eftersom jag fick ta ett föräldrarmöte på fotbollen.
Jag bad Johan igår kväll plocka fram Gustavs träningskläder - som är hans "bord". I morse när jag går ner för att hämta dessa - står Johan påklädd i jägarmundering på väg ut. "Vart är Gustavs grejer nu då?" frågar jag. "Jag vet inte, jag hittade inte dom igår" säger han. Och ska alltså gå. Utan att ha letat fram kläderna. Va? VA!? Jag bara stirrade på honom - och han gick.
Efter att ha rotat igenom hela garderoben hittar jag benskydd, strumpor, tröja och shorts nerknölade i en igenknuten påse. Eh. Luktade? Inte hallon. Var ju bara att kränga på skydd och strumpor - resten fick fixas nytt.
Iväg på aktiviteter. Iväg på ett föräldrarmöte för en sport som är makens bord.
Sedan var det liksom så. Hela dagen var lite motig rakt igenom.
Avslutningsvis åker vi ner till vår lokala ica butik för att köpa vatten och hämta dom 33 sallader jag beställt till en bussgrupp för idag. När jag kommer ner har dom fixat sallad till 33 personer - inte 33 sallader. Fattar du skillnaden? Fattar du att det var 8 skålar med sallad - istället för 33 skålar med sallad?
Det brast. Jag orkade inte. Jag bara grät.
Det slutade med att mamma kom och vi fick potionera upp salladen i 33 skålar. Det var ju INTE vad jag önskade av min söndagskväll. Och nu är det måndag igen! */¨%¤"(*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar