Igår fick Frida med mig till gymmet igen. Jag slet hårt och var helt mör när jag väl kom hem. Efter en dusch och nattning av barn, kröp jag ner i sängen. Gustav hade svårt att sova, så han kröp ner brevid mig. Om det är något som är svårt att stå emot så är det ett barns insomnande… Jag låg där i värmen och slumrade lite. Tänkte att jag närsom helst måste gå ut och mocka och ta in hästarna. När som helst. Gustavs andetag blir jämnare. Jag måste gå upp snart. Han andas tyngre och så bara…. somnar jag också…. Halv tio vaknar jag och inser att ja, nu måste jag gå ut.
Med hlva kroppen utanför dörren ringer det i telefonen. "Om det är till mig har jag gått ut" hojtar jag till Johan. Jag var så trött och hade jag satt mig i luren hade jag aldrig fått gå och lägga mig igen…. Efter hästfix var det bara in och somna om.
Så här ska jag inte göra igen. Jag har nog sällan varit så trött som i morse…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar