Turn on

Härom kvällen höll jag och Johan på att kramas och nojsa lite. Jag skojade och sa att jag väl får smöra lite för honom nu så han åker med mig och hämtar min nya häst sen. "VÅR nya häst" sa han då. "Menar du det?" sa jag. "Ja det blir det ju" sa han. Och jag blev alldeles varm i hela kroppen....

Semester

Nu vill jag ha semester. Precis just nu. Nu känner jag att jag är så TRÖTT på mitt jobb att jag skulle kunna.... sluta och aldrig komma tillbaka mer. Det är bara en vecka kvar nu, sedan har jag verkligen semester. Men den veckan känns så lååååååång......

Mittwoch

Nu hade jag bara trea i Tyska, så jag passar lite på stavningen där.... Inte riktigt "mitt i veckan" är det ju, ändå känns det så. Helt plötsligt är det liksom onsdag. På Fredag hämtar vi hem Strakur som from nu och så där 15 år framåt ska förgylla min hage. :o) I kväll blir det besök hos min mormor och sedan lite stall med Stelpa. Red gjorde jag igår - massa härlig galopp! Så frigörande och helande! Glädje! Snart får jag sällskap på mina fartfyllda turer i skogen - jag har iallafall en vän som jag vet gärna kommer på besök....

Jag har köpt en häst!!

Eller, ja, jag har sagt att jag ska köpa den - vi ska bara ta oss igenom veterinär besiktningen UA först :o) En super trevlig och gullig vallack som vi kommer ha jättekul med framöver! Jag har våndats och funderat, men jag känner att det här är en fin häst som kommer bli riktigt bra med tiden. Johan har "godkänt" mitt köp också - så jag känner mig trygg i mitt beslut. Det är så spännande!!

Midsommar was here

Jaha, så har det varit midsommar. Vi fick vackert väder (trots hot om regn) och Matildas prickar gav med sig så vi slapp sitta själva. Vi top oss till mor och far där syster och bror med respektive, barn och djur var samlade. Lite brännboll, sill och grillning och livet kändes ganska najs! Midsommardagen var en mulen dag som nog speglades av Johans inre. Han valde pizza och Cola till middag - vad säger det dig? En optimist i församlingen lät meddela att det nu vänder och går mot mörkare tider - men jag låter mig inte deppas ihop av det! Ännu har vi många veckor kvar av sol och värme! Bilderna tog jag på barnen på midsommaraftoon i väntan på att få byta om och gå till mormor. För små barn kan en dag vara väääääldigt lång....

Ett försök till förklaring

I går kväll satte jag mig ner för att prata med Johan. Jag ville förklara för honom varför jag vill ha en häst till. Som det är nu är både Johan och Frida mer än negativa till min inställning. Jag sa, att jag förstår att det aldrig kommer bli som förut, men jag tror ändå att Frida kommer vilja komma och rida ibland - bara hon slipper ansvaret och pressen att ha en egen häst. Jag vet också att Matilda kommer att rida och jag kommer framförallt själv även att rida på den nya hästen. Jag vill INTE stalla upp min häst någon annanstans än hemma. Jag vill gärna inte dela mitt stall med någon annan än min familj. Detta gör - att jag behöver ha en till egen häst. Ja, det kommer bli dyrare, men jag hade Pysen förut och det gick bra. Jag tror helt ätligt att jag likabra hade kunnat sitta i badkaret och haft den här dialogen/monologen med mig själv lika väl som att ödsla orden på Johan, men jag tror att han kanske lyssnade lite. Kanske att han anade vad jag menade. Kanske inte. Hur det nu är så letar jag en till häst. Nåt snällt och fint och trevligt. Vi ska åka och titta på en i kväll så får vi se vad det är. Jag har inte bråttom, men jag håller gluggarna öppna.

Midsommarplaner?

Ja du. Men en dotter som har Vattkoppor kommer Midsommarfirandet blir väldigt stillsamt. Vi köper väl lite sill, kokar en färskpotatis, kanske tänder på grillen och njuter av den (förhoppningsvis) fina kvällen. Vi får göra oss en liten midsommarstång och skutta runt den några varv. Lite trist - Midsommar brukar betyda mycket folk och festligheter - men den här gången får vi fira själva. Men jag tänkte ändå försöka planera något skoj - kanske lite tävlingar eller nåt? - som kan göra kvällen lite speciell. Kanske köpa några priser som barnen kan få vinna. Bara för att liksom.

Matildas prickar

Så här ser hon ut, mitt lilla hjärta. Och då är det egentligen ännu värre om man ser henne framifrån.... Hon tycker livet är skit och vill verkligen inte ha dom här prickarna. Det enda positiva är ju att dom ALDRIG kommer tillbaka igen. Snuttan!

En helg i backspegeln

Tiden går - även fast man inte har så roligt. Vilken sabla skit helg alltså! Regnet bara öste ner och familjen hade såååå tråkigt. På lördagsmorgonen såg jag en prick som jag trodde var en koppa på Matildas kind. Hennes tänkta åka på kalas planer grusades och SHIT vilken arg tös jag fick på halsen. Men, det skulle visa sig att jag fattat rätt beslut - på kvällen bara öste det på koppor och hon ser numera inte alls särskilt.... trevlig ut. Min älskade lilla flicka har nu officiellt Vattkoppor och om det var tveksamt vilken åkomma Gustav led av kan jag säga att Matildas sjukdomstillstånd går inte att ta miste på.... Hon har dessutom haft feber sedan i lördags - så hon är sjuk ordentligt. På söndagen hade jag bokat lektion med Anna - och det var nog tur - annars hade Stelpan inte fått någon morgonpromenad. Jag hade softshell Jacka och byxor - men om du undrar kan jag meddela att dom står bara emot en viss mängd vatten.... Jag var rejält blöt när lektionen var slut. Men det var kul! Och man tänkte verkligen inte på att det regnade medans man red. Annars har det mest handlat om att försöka roa barn. Och så har jag bakat bullar.

Grattis Johan!

Idag blir min man lite äldre. Vi missade det traditionella morgonfirandet med väckning och paket - han fick åka iväg på en akutkörning.... Men vi får ta igen det vid middagen istället :o) Jag tror det blir minimalt med gäster då vi har det överhängande vattenkopp-hotet i vår lila familj.... Men det blir nog trevligt ändå - mer fika till mig liksom! :o)

Världens bästa häst

Jag tror att jag har skrivit det en hel massa gånger. Men jag har verkligen världens bästa häst. Nu går hon här hemma alldeles ensam (hon har iofs visuell kontakt med grannens hästar) och är hur lugn som helst. I morse gnäggade hon inte ens när hon kom ut. Jag har tagit in henne på nätterna (mest för att jag själv ska kunna sova hyffsat) och hon står snällt i stallet och är hur lugn som helst. Jag har ridit nu varje kväll och hon är precis som vanligt. Klart jag förstår att hon saknar sin kompis och jag tycker hon verkar "dämpad", men alltså, jag hade aldrig vågat hoppats att det skulle gå så här bra... (två vänner och en saltsten sommaren 2010)

Nasi är borta

Så kom dagen. Trots att man inte vill - blir det morgon. Jag vaknade i morse och kände mig helt tom inombords. Han fick en sista puss innan jag åkte med barnen på skolavslutningen och när vi kom hem var han borta. I sexton helt underbara år har vi fått ha den här fina hästen hos oss. Han har varit toppen på alla sätt en häst kan. Så snäll och pålitlig och helt underbar att rida. Ingen häst kan tölta så mjukt som vår Nos! Men nu är det dax att gå vidare i livet. Jag har börjat glutta runt efter en ersättare - hur man nu tror att man ska kunna ersätta något som är unikt. Tack för den här underbara tiden - det kommer aldrig finnas någon mer som du!

Kaotisk tid

Just nu har det varit - och är - väldigt mycket. Det finns ingen tid för någon blogg. Det är väldigt tråkigt eftersom det såklart händer massa saker - men jag hinner/orkar bara inte skriva. Idag är det tex söndag. Jour telefonen ringde stup i ett i natt så ja hann lagom somna till det ringde igen. Det blev en fem timmars sömn trots allt och det känns idag. Jag håller på att klippa Bingo och efter 1½ timme har jag tagit paus. Gräsmattan ser ut om att jag slaktat ett får och min rygg håller på att gå av. Alltså - precis som vanligt. Och precis som vanligt förbannar jag mig själv att jag lät det gå så långt mellan klippningarna.... Vår älskade Nasi är på väg ur tiden och jag slits mellan förtvivlan att förlora en fantastisk häst och förtvivlan hur jag nu ska göra med Stelpa. Ensam kan hon ju liksom inte vara. Så just nu är det turbulent i både hjärta och hjärna - plus allt annat. Så, vi får se när jag har tid att skriva nästa gång...

Pjick Pjick

Det började i Torsdags kväll med att Gustav fick feber. Han var hemma från skolan i fredags men var liksom bara allmänpåverkad, lite hängig. I fredagskväll fick han feber igen. Lördag - pigg och som vanligt. På lördagskvällen dök det upp konstiga prickar på ryggen.... Jag tror att min son har fått vattkoppor. Så nu är jag och Johan lite växelvis hemma med honom i en vecka - och så lagom till midsommar lär väl Matildas prickar stå i full blom.... Ja låt mig säga att det känns ganska trist. Vi kommer bli väldigt isolerade.

Du eller jag?

När man lever i en relation där det finns små barn, händer det att man inte riktigt kan göra som man vill. I går tex, var Johan iväg vilket gjorde att jag ju var med barnen. Härom kvällen var han iväg - och jag var med barnen. Den här veckan har det varit väldigt väldigt mycket att göra och tyvärr blir vissa saker lidande av det - i just detta fall - mina promenader. Det känns jobbigt att tänka på att jag ska väga mig idag för jag tror inte det hänt så mycket den här veckan. Det har liksom inte hunnits med. Jag jobbar långa tunga dagar på jobbet och jag bara orkar inte gå på promenad vid elva på kvällen - när tiden finns. Godissuget har aldrig varit så stort som den här veckan - men tack vare brist på butik och körkort har jag kunnat hålla mig. Men i helgen har vi sagt att vi ska kalasa på glass med banan och chokladsås - det har jag varit sugen på såååå länge! Meningen med det här inlägget var egentligen att belysa det faktum att Johan och jag inte kan förverkliga oss själva samma dag. Har han något han ska göra - blir jag inne och tvärtom. Men snart är väl barnen (alldeles) för stora för att behöva oss längre. Och då kommer jag känna mig missnöjd över det...