Om jag tänker tillbaka på den här helgen är det söndagens upplevelse jag minns mest. När jag öppnar dörren för att gå ut vid straxt efter åtta, gnäggar Nasi i hagen. Han brukar gnägga när jag öppnar dörren, på vintern när han vill ha mat. Men inte så där. Min första tanke var "Nu är inte Stelpa i hagen". Och det var hon inte. Hon var borta.
Det går inte att beskriva alla dom tusen tankar som far i huvudet på en när man står där. Vart ska jag leta? Vem ska jag ringa? Jag ringde in till Johan och sa åt honom att klä på sig och Matilda (Gustav var med mig) för vi måste ta bilen och ute och leta efter hästen. Jag och Gustav rusar till cyklarna för att scanna närområdet när vi ser att det står FEM hästar vid grannens hage - det ska vara fyra. Stelpa!! Hon är där!! Vi cyklar en bit och går sedan, så lugnt man nu förmår, för att hämta henne. Hon knallar iväg en bit men stannar när jag prassalar så där inbjudand med ett papper jag råkade ha i fickan. Koppla häst och sedan mura in henne i hagen.
Vad jag sedan gjorde på förmiddagen kan du nog gissa. Kollade staket. Frida kom ner och hjälpte till - men gud. Vilken pärs!!
Tanken var att vi skulle spendera förmiddagen med att packa ihop saker som vi skulle stå och sälja på en loppis mellan 12-14 - så det blev lite panikartat innan vi var klara.
Väldigt tråkigt när det sedan visade sig att loppisen blev en total flopp - fem utställare och en, EN besökande familj...
Efter detta for vi till Mickelsmäss i Örsundsbro och den kvällen sedan, ja jag typ dog i soffan....
Jag vet inte ens vad vi gjorde i lördags - jag vet att jag var på hundkurs och att vi hade dagen full - men vad tusan var det vi gjorde....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar