Är man en fågelhund så är man. Att det är undulater som bott i familjen i tre år spelar ingen roll. Man kan fortfarande fastna framför dessa facinerande individer ibland.
Det har hänt vid flera tillfällen när birdsen varit lösa, att dom flugit och landat precis framör Sigge på golvet. Vet du vad han gör då? Han TITTAR på dom. Vad annars liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar