Idag satt jag i kyrkan igen. Mellan 11 och 15 sitter jag där på söndagarna och "vaktar". Kollar så ingen tar dopfunten under armen och knatar iväg.
Det är ganska rofyllt att sitta där, läsa lite bok, sjunga en psalm, kika på gravarna på kyrkogården. Då och då kommer det en människa och kikar, kanske tar en fika. Det är ingen rusning, absolut inte, men det troppar in någon ibland, så det blir aldrig super trist.
Idag kom en kvinna som var på praten. Hon var på genomresa och tog det lugnt, stannade där det gick och pratade nog med dom flesta (fick jag känslan av). Det var ganska otroligt vilka samtalsämnen vi hade! Det var livet, religion, döden, andar och jag vet inte allt. Vi pratade om kyrkan (såklart) och hon var väldigt speciell.
Jag sa typ "Man vill ju gärna att det ska vara nåt mer, att detta inte är ALLT man får". Oj så hon inte höll med! Hon tyckte livet var fantastiskt, med sommaren nu, alla färger, värmen, alla vilda djur an ser. Sedan kom det fram att hon bodde på ett slott och handlade med antikviteter. Hon tackade för kaffet, hoppade in i sin Mercedez och drog vidare. Det var ganska lustigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar