Vi har, sedan i höstas, ett badkar. Jag formligen älskar mitt badkar och badar flera gånger i veckan. Barnen älskar att bada, och ganska ofta badar jag och ett eller två barn tillsammans. Det brukar börja med att jag badar ensam. Så kommer det in ett barn och av en händelse, hänger en liten morgonrock på en krok. Så går det en stund och barnet slår en lov. Stoppar ner handen och kollar värmen på vattnet. Går ut. Kommer tillbaka, slår en drill. Går ut. Oftast sker detta inte helt tyst, utan det framgår ganska övertydligt vad som är syftet med dessa lovar... Tillslut sitter det ett barn i mitt badkar.
I kväll låg jag i det knas varma vattnet och lyssnade på min nya bok. Då kommer Johan och vill kliva i. Jag makar på mig och ger plats - till hans stora förvåning (han hade bara tänkt skämta). Det tog en stund innan han var nere i mitt (i hans tycke) skållheta vatten, men till sist satt han där.
Om det var mysigt? Nej, inte jätte. Det var trångt. Men, nu hade jag honom verkligen i mitt våld - så jag satte igång att prata. Och prata och prata. Jag tror han ganska snabbt ångrade sitt tilltag att kliva ner, och ganska snabbt var han uppe igen.
Men det fick mig att fundera lite. Kanske skulle man köpa ett STÖRRE badkar!? Det vore väl lyxigt? För hur det nu är, att bada med barn börjar bli trångt det med. Men å andra sidan börjar dom snart bli för stora för att bada med mamma också. Ja, tiden går....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar