Idag på jobbet blev jag uppringd av en person, som har koppling till ett projekt jag är med i. Det har att göra med bla ett seminarie jag var på i November. Vi pratade mål, inställningar och annat intressant.
Hon ställde lite frågor, jag svarade. Hon ställde följdfrågor, kom med komentarer och plockade sönder mig totalt. Tydligen är jag en "typisk" sådan människa som jag är. Genom några enkla frågor visste hon hur jag var, hur jag reagerade på saker och varför. Det var ofantligt intressant!
Eller ja, hon kunde ju inte säga exakt varför jag tänkte som jag gör, men hon kunde förstå att jag gör det. Så nu undrar jag jag VARFÖR jag är som jag är. Varför är jag alltid så negativ? Varför har jag ett så dåligt självförtroende? Det skulle vara intressant att veta.
En sak som blir ett problem är ju mitt kontrollbehov. Det bottnar i mitt dåliga självförtroende tydligen - jag vill ha kontroll för då vet jag att jag klarar det. Faller nåt utanför min "plan" kan jag inte styra över det längre. Hon frågade om jag var spontan - svaret är nej. Hon frågade hur mina nära relationer var - aningen ansträngda. Och det är ju för att jag sätter egna regler, sätt som saker ska vara på, och när det inte blir så och mina regler inte följs, blir jag irriterad.
Det är ju kul att veta att jag är logisk i den jag är, men frustrerande att vara så här.
Jag fick en läxa också som jag ska träna på tills nästa gång, och tips på en bok jag ska läsa. Så hoppas jag att det kan hjälpa mig i min personliga utveckling. Utvecklingen mot en bättre och mer välmående männsika.
För även om jag är jobbig för andra med mitt tjat, är det rätt jobbigt att vara jag med. Att alltid ligga steget före - alltid ha koll. Att alltid vara irriterad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar