Det är jag. Vi hade bestämt att mormor skulle passa Gustav på förmiddagen så att jag kunde jobba. Så skulle jag ha honom från lunch och frammåt - för mormor skulle jobba. Så skulle Johan ta honom någon timme - så jag kunde jobba igen.
Men nu blir det inte så. Mormor blir avlöst så hon kan ha honom hela dagen, så jag kan jobba.
Är alltså jobbet viktigare än min son?! Svaret är ju såklart nej, men detta känns som det enda riktiga just nu. Klart jag skulle kunna vara hemma - men det skulle bli väldigt bökigt på jobbet då.
Men nu sittar jag här, utan aptit med en halväten lunch macka och har världens sämsta samvete, för att jag är världens sämsta mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar