Tänk om jag vetat...

... hur den här dagen skulle sluta. Då hade jag nog mått bättre idag.

Kvällen var full planerad. Allt var in i minsta detalj inrutat. Direkt efter jobbet skulle vi åka och handla. Gustav skulle till frissan, mat och presenter inför Matildas kalashelg skulle inhandlas. Kl sju skulle det sedan komma en Pysen spekulant och klockan åtta skulle vi klippa Stelpa. Shop-shop.

Iväg och handla. Hem och käka. Jag ringer spekulantet kvart i sju för att kolla om hon var på väg (hon skulle ringa när hon var det) men då hade hon dubbelbokat och inte haft kvar mitt nummer. Jaha. Då blev inte det något.

Varvade ner en smula, gick och duschade barnen och skulle lägga dom - då sms:ar klipparen och det blir också inställt pga att det regnar. Är hästen blöt kan tydligen klipparen gå sönder. Jaha. Stelpa var iofs torr då hon stått inne med täcke sedan lunch, men vägen till klippningen visste jag ju inget om. Så det var bara att släppa ut henne och ta kväller.

Fortfarand lite uppskruvad, men nu ska jag gå och sova. Jag känner mig helt slut.