Jag vet inte vart jag ska börja.... Min hjärna känns helt slut!
Det började i fredags med att dom ringde från dagis - Gustav var inte okej. Han var hängig och trött och ville inte göra någonting. Johan åkte och hämtade tidigare och sedan kom Frida (som ju var ledig) för att vabba några timmar. Men så kräktes Gustav och Frida böts ut mot Johan. Vissa sjukdommar ska föräldrar sköta, så är det bara.
Så helgen har varit upp och ner med Gustav som först efter lunch idag börjar se någorlunda pigg ut igen.
Matilda har haft fullt upp och varit borta hela helgen. Det har varit nåt disco, kalas och massa aktiviteter med mormor och morfar. Ännu inga sjukdomstecken på henne - och det är väl för att hon hållit sig borta och knappt träffat Gustav alls...
Stelpa har äntligen blivit klippt, så nu kan jag lägga det till handlingarna.
Johan har påbörjat/vidarebörjat (?!) övervåningen och där har det hänt saker!
Men, det största som hänt, är att Pysen har flyttat. Det är nog bland det värsta jag varit med om så här långt. Det är en sak att avliva hästar - då försvinner dom för alltid, men att sälja och inte veta vart dom hamnar... Så otroligt jävla jobbigt!!! :o(
Jag har nog inte gråtit så här mycket sedan.... Ja.... Farfar gick bort.... Och Nattis.... Så hemskt!!! Det är en liten historia och jag känner att jag vill skriva om detta, så att jag har det kvar, men inte nu. Jag ser nästan inte tangenterna för alla tårar. Någon annan dag. Då ska jag skriva. Nu ska jag gå in till mina barn och förbereda mig för iallafall en, kanske två, dagars vabb med Gustav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar