Då ska jag försöka sammanfatta dagen i går så gott det går: För det första kan jag ju inte annat än älska min häst för att hon är så okomplicerad. Att lasta henne tar typ 10 sekunder - om det inte är så att jag faktiskt tog i lite i överkant tom. Det är så otroligt mycket värt att ha en häst som man vet bara trampar på släpet. Guld!
Eftersom barnen var sjuka i fredags spolierade det hela min plan för gårdagen. Jag hade allt utarbetat in i minsta detalj - och så fick jag planera om. Nu var barnen feberfria på morgonen och dom kunde åka med och lämna mig, men Matioda skulle ha varit med på plats hela dagen - och det fick vi hoppa över. (Barnens feber återkom sedan frammåt kvällen precis som jag förstod att den skulle göra).
Väl där lastade vi ur och stoppade in henne i en box. Att stå i kö till veterinär besiktningen var inga som helst problem och efter en stund var det vår tur. Inga problem där - travade så fint så! :o)
Sedan gick jag och böt om medans min hästskötare Frida borstade av henne åt mig.
Dax för värmning och det gick jättebra! Hon var taggad och följsam och känndes pigg och glad. Första grenen var T8. Första varvet var vänster varv och jag tyckte hon trampade på bra. Andra varvet var höger och det gick ju klart bättra. Jag var nöjd med vår uppvisning och tyckte vi fick helt okej poäng - särskilt som tölten ju faktiskt är vårt svagaste kort. Vi hamnade nästan i B-final - precis under sträcket!
Sedan blev det vila i boxen med hö för tjejen och jag gick och kollade på några klasser och åt lunch.
När det var dax för vår sista gren V5 märkte vi att hon hade fått skav av bootsen. Jag satte på dom ändå och tänkte att det går nog. Kände mig lite stressad och gav mig iallafall iväg och värmde. Gick sådär. Hon känndes inte riktigt på, Inte trött, men inte riktigt, ja, på. Efter en galopp for bootsen runt och jag satt av för att spänna om den - då såg jag att hon blödde från skavsåret - så då åkte dom av. Det tar ju bort en hel del hjälp särkilt i tölten att rida utan boots, men jag tyckte inte det var väört att hon skulle ha ont!
Väl inne på banan tyckte jag det gick jätte dåligt. Tölten kändes jätte passig, i traven slog hon upp i galopp flera gånger, skritten hade hon väldigt bråttom i och galoppen, ja, den var väl okej men hon sprang mest på. Fick inte jättedåliga poäng - men jag hade haft betydligt högre förväntningar.
Irene skjutsade oss hem och lite ironsikt konstaterade jag att jag iallafall inte behövde grubbla över vem som skulle skjutsa mig dit på söndagen - eftersom jag inte behövde åka dit alls....
Väl hemma hade Johan fixat middag och halv nio somnade jag med Gustav i soffan. Helt slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar