Det är nog det roligaste man kan göra. Var ute på tur med Matilda på tur ikväll och det gick superbra! Hon red världens snällaste Nasi (till sin egen förtjusning) och han bara trampar på. Vi travade lite, töltade lite och gick genom skogen. Klart jag blir liiite bekymmrad när Nasi fäller träd och kliver in i buskage med min sjuåriga dotter på ryggen - men herregud - det går ju bra! Hur ska hon lära sig om hon inte försöker?!
Men min lilla mysboll Pysen är det ju värre med. Han är frisk nu och andas normalt igen - men ingen vill rida honom. Jag funderar ju på att sätta ut en annons och söka medryttare - jag kanske faktiskt skulle göra det?! För Matilda vågar uinte riktigt rida honom, hon blir osäker - och då ska hon inte behöva göra det heller. Iallafall inte så ofta.... :o) Skämt å sido så är han ju super snäll nu, så osäkerheten är bara hennes.
Stelpa - hon är min - bara min! Och henne rider jag såååå gärna själv! :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar