Hur mycket snor kan det rymmas i en näsa? Allvarligt! Jag fattar inte.... Det var länge sedan jag var sjuk så här. Hela huvudet är liksom.... Och jag som alltid har ett knasigt huvud - men nu är det liksom etter värre. (Nu gjorde jag det igen! 1800-tals ord! Pha!)
Idag har barnen varit bra. Dom har varit snälla och lättillgängliga. Det var tom så Gustav sa det: "Idag har vi varit snälla va, mamma?" och JA det var dom! Inte massa tjat och bråk! Sååå skönt!
Efter mellis gick vi ut och Matilda skulle rida Pysen. En termin på ridskola har sporrat hennes självförtroende och hon skulle galoppera. Okej, ja, det enda du behöver göra är att säga "Galopp" (eftersom han är så mycket körd går han på röstkmmando). Sagt och gjort. Hon tog en kort galopp och det gick bra. Sedan skulle vi trava. Jag gick i förväg så skulle hon trava ikapp. Då hör jag "Galopp!!!" och sedan ett "Nej!" och en duns. Japp, där ligger min tjej på marken. När jag vänder mig om ser jag Pysens hov precis brevid hennes ansikte.... HJÄLP!!! Som mamma blir man ju helt knas.... Men så måste man ta sig samman.... "Oj, hur gick det!?" lite glastt och käckt.
Med tanke på uppståndelsen borde hon ha brutit allt som kan brytas, men det gick bra. Hon hade lite ont i rumpan men hon satt upp igen och tom travade några sträckor på hemvägen, så det var bra. Nu har hon bara 98 gånger kvar att trilla, innan hon kan räkna sig som en bra ryttare....
Efter middagen var det sedan min tur att rida. Det blev en lång skogstur med sällskap och på hemvägen tränade vi tölt. Och det gick! Sista biten hem var klockren! Jag blir så glad! Jag har haft den här hästen så kort tid, men redan tycker jag att hon är bäst i världen! :o)
Nu ska jag gå och sova och hoppas att förkylningen är lite bättre till i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar