Att bara vara

Att det ska vara så svårt: Att bara vara. Inte göra något, inte ha någon plan. Jag kan liksom inte leva så. Jag ska planera allt hela tiden.

På måndag börjar jag min semester och planerna är oändliga. Så mycket jag vill hinna göra på min lediga tid - men vad händer då med själva ledigheten?

Igår var ännu ett bevis på detta. Efter middagen gick jag och Frida åter ut till hästarna med barnen. Dom små red och jag tog bara in och kollade av Stelpa - allt var okej. Hursomhelst. När vi kom tillbaka höll Johan på att måla en av våra grindar. Liiiite onödigt tyckte jag så där spontant - vi har ju en hel del annat att prioritera. Hursom. Jag hade min plan för kvällen klar - jag skulle vika tvätt och sedan kolla på the Mentalist. Hur det nu blev slutade det med att jag och Barnen tog tag i den stora grinden och började tvätta den inför kommande målning. Jag tänkte skita i det där - han kunde väl hålla på - men så fick jag prestations ångest och blev tvungen att hjälpa till.

Jag fattar inte varför jag, så fort någon anna är lite "duktig" måste vara duktig jag med. Gör Johan något - måste jag motprestera hela tiden. Jag måste kunna säga att "Jasså du tyckte han gjorde det bra - men jag gjorde ju det och det och det....."

Stört, eller hur?!

Ikväll ska Johan iväg och köra hö. På eftermiddagen tänkte jag ta barnen och åka och handla - kylskåpet gapar tomt igen. Jag hade tänkt rida idag - vi får se hur det blir. Kanske en liten tur till paddocken, då kan jag ha barnen med mig.