Varför bloggar jag? Hmm.... Jag älskar att skriva. Att utrycka mig i skrift. Detta är också ett sätt att skriva dagbok, fast på nätet. Jag provocerar inte - ingen annan än mig själv. Jag skriver inte vad som helst om vem som helst heller - man vet aldrig vem som läser. Men jag skriver.
Jag läser också andras bloggar. Två islandshästtränares bloggar och så Alex Schulmans pappa blogg. Han är verkligen så bra på att skriva! Jag ska läsa hans bok också någon dag - måste bara köpa den först....
Kom via en länk från en vän in på en blogg igår (jag läser många bloggar, men dom tre ovan följer jag nästan slaviskt). Den personen verkade väldigt konstig. Jag satt och verkligen tänkte och tyckte att den här personen, jag du, den hade egna idéer och tankar men nog inte riktigt alla verktyg hemma.
Och då tänkte jag på min blogg. Tänk om någon utomstående läser den! Herregud! Snacka om att jag är en velig människa! Men gudarna ska veta att jag SKRIVER och velar - men i VERKLIGHETEN står jag jävligt stilla. Inomhus i min kropp är det nog rätt rörigt, men utomhus i världen är allt väldigt stabilt.
Och så tänkte jag på just detta - OM någon läser min blogg. Det vill jag ju, innerst inne, att någon ska göra. Det är ju också lite därför jag skriver. Annars kunde jag lika gärna skriva dokument på dokument i min dator. För mig själv. Hemma. Men det gör jag inte. Jag skriver här - på blogger - för att ALLA ska läsa! Läsa om röriga mig med miljoner tankar och hopp och förtvivlan om glädje och sorg. Och röriga mig. Och kanske känna att shit - jag är inte ensam! Det finns någon mer där ute som är rörigare än mig, och finna styrka i det! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar